Monthly Archives: juli 2013

Jag fick en kommentar för ett tag sedan…

på ett inlägg om Vidablicks fina och billiga ekomajs.

Bland annat stod det i kommentaren:

Om du har vägarna förbi Rörum mellan Simrishamn och Kivik så , Välkomna! Här finns ekogubbar och annat gott!

Nu har jag ju inte så väldigt ofta vägarna förbi Rörum, eftersom det ligger ännu längre iväg – men då får jag väl passa på att göra lite reklam ändå. (Vilket ju i sig känns lite märkligt när jag aldrig varit där :-) ) Alltså: Gamla Prästgården i Rörum erbjuder diverse ekogrönsaker: www.gaprastgarden.se

Vi har en flugfångare i köket

I vårt köksfönster sitter det en spindel i ett nät. Den har suttit där… länge. Jag vete egntligen inte hur länge, men tja, jag skulle gissa på att det är ett par månader vid det här laget.

Den sitter ganska högt upp, så där så att man liksom bara ser den om man höjer blicken. Och i början satt den i princip alltid stilla där i mitten på sitt nät, så man tänkte inte riktigt på den. Jag tror den hade suttit där typ en månad eller nåt sånt (som jag varit medveten om den, i alla fall) innan min man la märke till den.

I början var den inte så stor heller. Nu är den betydligt större. Bakkroppen håller på att bli riktigt rejäl. Och nu kryper den ibland upp i fönstrets övre hörn.

Då och då kan vi studera hur den fångar flugor. Lindar in dem. Äter upp dem. En gång tog den en fjäril, men då åt den inte upp vingarna.

Du tycker vi borde ta bort den? Ja, det anses ju fult och fel att ha spindelnät. Då är det ostädat. Men ärligt talat, den där spindeln stör mig verkligen inte ett dugg. Och jag tycker det är kul att stå och studera den.

Flugorna stör mig mycket mer. Nu på sensommaren är flugorna väldigt irriterande. Då är det tacksamt med en flugfångare i köket, även om den ju inte räcker till på långa när. Men med lite tur kanske den snart ynglar av sig? :-)

Varför är den uppgiften alls intressant?

Nästan 40 procent alla barn mellan 10 och 18 år i Sverige saknar tillgång till något sommarställe eller fritidshus.

(Ur nyhetstext från Sveriges radio.)

Jaha. Är sommarställe eler fritidshus att betrakta som något som är självklart eller alla borde ha eller har behov av? Inte i min värld.

För mig som är uppvuxen i hus på landet, och som bor i hus på landet, är det liksom ganska ointressant att ha ett extra hus att bege sig till på fritiden – jag stannar gärna i det vanliga huset även då.

Jag menar inte att jag inte förstår att man kan vilja ha sommarstuga. Och jag kan inte alls uttala mig om sommaren för de barn som beskrivs i den fortsatta nyhetstexten.

Jag bara tycker att siffran man inleder med är totalt ointressant.

 

Så här kan man också uttrycka sig

På Sydsvenskan kan man för närvarande läsa följande:

Det blir en del åska i helgen. Men passa på att njuta av höga temperaturer mellan skurarna – nästa vecka regnar bort.

Om jag skulle skrivit ingressen skulle jag ha skrivit något i stil med:

I helgen kan det med lite tur bli en del åska som lättar en aning på trycket och fräschar upp. Och i nästa vecka kommer äntligen regnet och med det förhoppningsvis också lägre temperaturer.

Men prognoser är bara prognoser. I morse visades det (på fyra olika prognoser) rejält med regn på måndag. Nu har det krympt till ett minimum. Ska jag gissa så blir det hos oss blygsamt med både regn och åska.

Läs också Väder och värderingar.

Att det ska vara så jävla svårt att göra rätt med sillen

Sill är bra mat. Fisk innehåller nyttigt fett, och sill hör generellt sett inte till den fisk som hotas av överfiske (läs bland annat i WWF:s fiskguide på sidan 42). Sill är dessutom gott, och ganska billigt. Bra mat, med andra ord. (Sill och strömming är samma art. Man brukar säga att om fisken fångats söder om Kalmarsund ska den kallas sill, men det verkar inte vara något att förlita sig på – båda benämningar används huller om buller oavsett fiskeplats.)

Dock bör barn samt gravida och ammande kvinnor och så vidare inte äta fet fisk från Östersjön mer än 2-3 gånger per år. För i Östersjön finns det mycket dioxin och PCB som ansamlas i fettet i fet fisk. Egentligen innehåller fet fisk från Östersjön för höga dioxinhalter för att få lov att säljas för människokonsumtion, men Sverige har fått dispens från detta under förutsättning att man informerar allmänheten ordentligt om att vissa grupper (ganska stora delar av befolkningen, tycker jag) bör äta detta max 2-3 gånger per år. (Dessutom är bestånden av strömming i Östersjön inte så stabila, så det finns fler skäl att låta bli att äta strömmingen därifrån – WWF:s fiskguide igen.)

Efter vad jag förstått på en del nyhetsrapportering så är det ganska stor del av Sveriges befolkning som inte alls har koll på det här med att man ska minimera sitt intag av fet fisk från Östersjön. Men låt oss för en stund anta att folk i allmänhet är som jag, som vet om detta och dessutom faktiskt försöker leva efter det. För det kan väl inte vara så svårt – eller? Det är ju ganska klara direktiv.

Ja, det kan det ju tyckas. Men så står man där i affären och försöker bli klok på det där som står på förpackningen med sill. ”Fångstområde 27 IIId.”

Va? Vad i hela fridens namn betyder det? Är det fisk jag bör låta bli eller inte? Jag låter bli att köpa fisken, och när jag kommer hem googlar jag. Det visar sig att fångstområde 27 är hela Europa, halva Atlanten, halva Grönland och upp till nordpolen.

Efter att ha klickat mig igenom ett antal andra kartor konstaterar jag till slut att IIId tydligen innebär Östersjön. Tydligen var det tur att jag inte köpte fisken.

Jaha. Nytt försök i annan affär. Hittar strömming/sill från Västkustfilé. Det låter ju betryggande – men det visar sig vara namnet på företaget och har alltså inget med fångsplats att göra.

Däremot finns en märkning som visar var fisken i paketet är fångad:

A = SILL fiskad i Nordostatlanten FAO 27 IIIa

B = SILL fiskad i Östersjön FAO 27 IIId 22-26

C = STRÖMMING fiskad i Östersjön FAO 27 IIId 27-32

Paketet jag håller i handen visar sig vara märkt med ett A (med en oförklarad * efter). Det känns alltså som att den bör vara okej? Och när jag kommer hem hittar jag den här kartan, som verkar bekräfta att detta är okej fisk. Så jag bestämmer mig för att detta ska vara okej fisk – men jag behåller ändå en osäkerhetskänsla i magen. På kartan finns dessutom förklaringar till de där andra siffrorna – 27 kan alltså betyda två olika saker… ;-)

Ärligt talat, ska det behöva vara så här jävla svårt? Ska man behöva memorera eller skriva upp sifferkombinationer och åka hem och kolla innan man kan köpa fisken? Hur många gör det, tror ni? Och är det rimligt att kräva det av folk?

Och då har jag alltså ändå bara varit inne på den fisk som faktiskt är förpackad. Alla de gånger man handlar till exempel en sillamacka med stekt sill nånstans längs kusten. Är det rimligt att jag ska behöva ställa mig och fråga mer exakt var fisken är fångad varenda gång? Eller ja, jag inser ju att jag måste det – men ärligt talat, inte ens jag tänker ju på det varje gång, så jag gissar på att den stora massan inte tänker tanken alls. Och om sillamackan säljs nånstans längs kusten i Sverige, så är det för den allra största delen av sträckan väldigt sannolikt att sillen/strömmingen är från ett område där dioxinhalten är för hög.

Om Sverige ska leva upp till informationskravet så måste det åtminstone vara möjligt att när man står i affären, eller på sillamarknaden eller restaurangen eller i silldisken, enkelt ska kunna få veta om fisken man funderar på att köpa hör till sådan som barn samt kvinnor i barnafödande ålder bara bör äta 2-3 gånger per år. Ett tydligt klistermärke som tydliggör om svaret är ja eller nej vore önskvärt. Kanske till och med ett kort där man kan sätta ett kryss varje gång man äter nåt sånt (och sedan förvara i plånboken) så att man kan hålla rätt på hur många av sina 2-3 gånger per år man förbrukat. Men ett minimum är att man inte ska behöva hålla rätt på sånt som om det är FAO 27 IIIa eller IIId som är okej.

Jag tycker det är ganska självklart att det måste finnas bra information om det här. Det räcker inte att informera om att man inte ska äta fisken mer än i undantagsfall (2-3 gånger per år är just undantagsfall), man måste också göra det möjligt att veta vilken fisk det är som ska väljas bort. Om man inte har ambitionen att göra det möjligt så anser jag att det är frågan om hyckleri och spel för gallerierna. Och jag är lite grann inne på att jag tror att det är det det är frågan om. Vem som är skyldig till teaterföreställningen tänker jag dock inte uttala mig om.

Så är jag nöjd med badrummet, då?

Ja, klart jag är :-) Även om det liksom inte riktigt är ”på riktigt” ännu, som det känns – nu under sommar och semester funkar ju saker på det hela taget annorlunda.

Men visst, lite ovant är det ju fortfarande. Det här att ha en dörr, som går att både stänga och låsa. Det innebär ju att när man har bråttom så kan man inte bara lämna en springa öppen och rusa in och sätta sig, utan man måste först tända lampan och sedan stänga och låsa och sedan rusa in och lyfta på toalocket och sätta sig. Vilket tar mycket mer tid när man har bråttom. (Eller ja, man kan ju lämna öppet även nu – men alltså, det är ju liksom inte okej nu när det faktiskt går att stänga och låsa.

Och nej, man når inte lampknappen när man sitter på toaletten. Vilket är irriterande på mer än ett sätt – för det blir alltså inte heller möjligt att sitta på toa i totalmörker (vilket faktiskt kan vara ganska skönt) – i alla fall inte om man inte sedan vill treva sig fram till handfatet också i samma totalmörker.

För övrigt finns det en misslyckad detalj till med strömbrytarna innanför dörren. Överst sitter de båda lampknapparna. Men precis under (inom samma yttre plastbricka) sitter knappen som sätter igång fläkten på allmän ventilation. Och även om jag vid det här laget vet att lampknapparna sitter högre upp än jag förväntar mig och att fläktknappen är den jag ”får fatt i” till och med när jag siktar lite extra högt, så blir det väldigt ofta jag råkar trycka på den nedre knappen, så att fläkten kör sin ventilationsgrej en lång stund. Speciellt om jag har bråttom på toa…

Potatistid

Två av potatisraderna är i huvudsak nedvissnade. Dessa två rader har vi också börjat skörda av.

Timo är tidiga potatisar, med liksom nästan inget skal. Underbara nypotatisar. Knöliga på ett oväntat sätt – inte alls alltid rundade i formen. Dessutom med den härliga egenskapen att även om man kokat dem en liten aning för länge, så där så att det tunna skalet spruckit, så stelnar de liksom igen när de svalnat något.

Princess är också goda. Mer rätt upp och ner potatis.

Bonden som har fälten närmst oss har idag börjat skörda säden; jag tror det är rågen de gett sig på. Fast jag har egentligen inte ens haft tid att gå ut och titta; jag har bara hört det karaktäristiska mullret av skördetröskan öka och minska i volym under långa stunder.

Inte en droppe regn på hela månaden – typ

Det är torrt. Bortsett från enstaka stänk häromsistens (icke mätbart) så har det inte regnat i juli.

Trädgården mår ändå förhållandevis bra givet detta. Några rejäla rotblötor med vattenspidaren i trädgårdslandet, och en hel del kannvattnande av tomaterna i krukor och några enstaka andra växter – resten får klara sig bäst det vill. Och det mesta ser liksom ändå fullt okej ut, trots bristen på regn. Men på syrenhäcken hänger löven nu – ett tydligt tecken på att det börjar bli riktigt torrt.

Gräsmattan? Ja, den är torr. Och?

Vinbärsskörd

Ben Gairn 380 gram

Titania 480 gram

Rovada 980 gram (inklusive klasarnas pinnar eftersom jag plockade de röda som klasar) plus att lite halvmogna klasar hänger kvar längst ner i mitten.

Detta på de buskar som planterades i september 2011.

De flyttade buskarna ger bara ytterst små mängder ännu.

Och till lunch idag åt vi stuvade morötter och ärtor (spritade Blauschwokker och hela Sugar snap). Till kvällsmat bland annat gallrade (alltså små fina) polkabetor.

Sensådd kål

För ungefär en vecka sedan skördade vi en hel rad majrovor i en av odlingslådorna. Så i början av den här veckan sådde jag röd spetskål där majrovorna hade stått. Egentligen står det att den ska förkultiveras inne på våren. Å andra sidan står det att den är enormt snabbväxande. Försöka duger – kanske får vi fin spetskål till hösten. Om man aldrig testar får man aldrig veta.

Fröerna jag sådde har i alla fall grott. En hel rad med små violettgröna hjärtblad har tittat upp :-) Och ja, förmodligen står de alldeles för tätt. Än sen då, det gör allt annat i lådan också :P