Det är alltså slutet av september. Och vi frossar fortfarande i tomater. Eller ja, frossar är väl kanske ett relativt begrepp. Men vi använder i alla fall små fina tomater i en mängd och på ett sätt som jag tidigare betraktat som en omöjlig lyx. Körsbärstomater och liknande, det är ju sånt som man äter i fåtal och med andakt – oavsett om de är hemodlade (få) eller köpta (dyra). Men nu använder vi dem i matlagningen. Som nåt sånt där som man stoppar i, inte direkt slentrianmässigt, men i alla fall en masse. Halvtorkade i ugn. Halvtorkade i traktörpanna. En gäng Chilegor islängda i en lammgryta. Och så vidare.
Det är att leva lyxliv, ur mitt hänseende. Trots att det inte är högsommarsolmogna tomater utan huvudsakligen knappt mogna tidighöststomater.
Och även om det varit, och är, kaotiskt i tomatodlingarna, med alldeles för många plantor och alldeles för tätt och alldeles för dåligt skött, så planerar jag att odla för många tomater nästa år också :-)
(För övrigt kan jag meddela att den hemgjorda ketchupen blev ljuvligt god.)