Och angående mitt föregående inlägg: ja, det finns säkert folk som tycker att jag resonerar och agerar väldigt själviskt. Jag kan tänka mig argument som ”Alla har minsann inte möjlighet att ha ett hus på landet i Skåne – alla har inte råd, och det finns inte sådana hus så det räcker till alla”.
Nej, visst är det så. Fast även bland de som skulle ha haft möjligheten så är det väldigt många som inte prioriterat så. Att vårt hus var ganska billigt, och att vi alls lyckades köpa det, beror ju förstås på att det faktiskt inte är något direkt riv efter hus av vår typ och i vår trakt. De flesta vill bo närmre de stora städerna eller i den expansiva delen i Skåne – den västra delen.
Och så är det en fråga om prioriteringar. Vi har prioriterat det här, för att det är vad som stämmer med vår livssyn. Andra prioriterar andra saker. Som långa semesterresor. Att göra långa flygresor är också väldigt själviskt. Mycket mer själviskt.
Och sen är det ju inte så att jag bara prioriterar oss själva. Jag jobbar ju faktiskt på att få till den förändring som krävs för att vi ska kunna hindra att det skiter sig. Som med Föräldravrålet.