Monthly Archives: september 2013

Ketchup

Och så står man då där med den smått osannolika situationen att man har en massa tomater som måste göras av med. Pronto.

En ganska stor del av dem tomater från trädgårdslandet – där blir av olika skäl ganska många fula och för stor andel dåliga, och för andel faller av innan de ens mognat. Men även i krukorna på innergården har liksom en del tomater ”blivit över”.

Det är alltså inte alls fintomaterna. Men å andra sidan, nåt ska man göra med dem, nåt som är bättre än att slänga dem. Och byttorna med dem har blivit stående för länge, och jag måste göra nåt innan alla förfars.

Därför står jag fredag kväll och kokar ful ketchup.

Ful, därför att en betydande andel av tomaterna (vikt- & volymmässigt) är av sorten Taxi – gula, stora, stadiga tomater. Inte väldigt spännande, men de ger mycket. Och växer tätt, väger mer än plantan pallar, och har svårt att lyckas mogna i trängseln så man måste ta dem lite omogna om de inte ska bli dåliga. Resten av tomaterna jag stoppar i är gissningsvis huvudsakligen Cheerio – plus diverse annat :-)

Det blir i någon mån ketchup på vad jag har att tillgå – även om jag utgår från ett recept. Så i slutändan blir det ungefär så här:

Värm lite olivolja i en tjockbottnad gryta. Fräs (ska det nog inte heta när det inte ska ta färg, men ja ja, det är fredagkväll och jag är trött, okej?) en hackad schalottenlök, en hackad vitlöksklyfta (stor) och en halv hackad röd chili (Espelette, tror jag) lite lätt så det mjuknar.

Skär ca 750 g blandade tomater i mindre bitar. Lägg i dessa i grytan och häll på 2 dl vatten. Låt koka upp. Tillsätt 1 dl mörkt muscovadosocker och ½ dl ättikssprit (12%). Låt småputtra en halvtimme. Mixa med mixerstav. Sila genom trådsil – pressa genom med en sked så att bara frön och skal blir kvar i silen.

Koka ketchupslabbet så att det ska bli lite tjockare. Jag tillsatte en halv dl muscovadosocker till och en aning salt.

Häll upp på flaska (typ sån där mangochutneyflaska som är mellanting mellan burk och flaska).

 

Hur det blev? Lite för mycket ättika, tycker jag nog. Och kunde varit mer chili.

Dagens resultat

Vi har ställt ner saker i matkällaren ändå – vad skulle vi annars göra i nuläget, liksom? Eller ja, vi har ställt tillbaka en av de gamla hyllorna – det går inte att ställa dit båda, eftersom avloppsrören från badrummet sitter annorlunda nu än innan. Så vi ska komplettera med någon annan hylla. Och så har vi ställt ner de burkar som innehåller nåt, och tomflaskor men inte tomburkar. Typ så. Ordningen hyfsat men inte fullständigt återställd.

I övrigt idag:

Vi har plockat in bönor från de höga bönsorterna, förvällt och stoppat i frysen. 11 påsar.

Vi har kokt plommonsylt (bara 2½ burk; 700 g blåa plommon, 500 g socker (varav 1 dl mörkt muskovado).

Vi har ätit plommonkräm.

Och nu har jag stoppat in tre konservburkar (allstå sådana med gummipackning och bygellock) i ugnen, fyllda med tomater, lite timjan, vitlök, olja och salt.

Hantverkare som gör märkligheter igen

Elektrikern som skulle göra klart de sista badrumsrelaterade sakerna var slutligen här häromsistens, och vi har äntligen fått vettig belysning i matkällaren (några extra spots i taket som gör att det faktiskt går att se vad vi har därnere). Och nu när vi hunnit flytta in en hel del saker i vårt nya skafferi, så är det dags att flytta tillbaka saker i matkällaren.

Så för en liten stund sedan stod jag och tittade där nere, funderade på vad som behöver städas och fixas innan man kan börja flytta ner saker på riktigt. Första gången jag egentligen står någon längre stund och tittar mig omkring därnere med bra belysning.

Och då ser och inser jag, det jag inte såg när jag tittade ner på vad de gjort då i början av sommaren när vi följde renoveringen intensivt i varje steg men det inte fanns någon bra beslysning och jag alltså inte såg den sortens färgskiftningar:

De nya stolpar de satt för att hålla uppe taket (alltså golvet däruppe) är tryckimpregnerade.

Tryckimpregnerade.

Tryckimpregnerade, sånt där som man ska undvika av miljö- och hälsoskäl. I vår matkällare.

Ja, det är småfuktigt därnere. Men det finns faktiskt andra sätt att hantera det än att sätta tryckimpregnerat. De har, helt korrekt, satt asfaltspapp längst ner mot det gjutna golvet. Och man hade förstås kunnat bestryka träytan med något annat – till exempel linolja. Eller lärkträ. Eller värmebehandlat trä. Men tryckimpregnerat – inomhus?!?

Ja, jag är ledsen och upprörd, på ett ganska stillsamt sätt. Upprörd över det här att man ska behöva detaljbevaka och ifrågasätta vartenda steg när man betalar kompetent folk för att göra jobbet.Upprörd över att de inte frågar och diskuterar med kunden om grundläggande faktorer i byggandet.

Så här långt i efterhand kan man inte gärna komma och säga något. Och alldeles oavsett så innebär det en massa merjobb om man ska göra något åt det, och vi vill koma i ordning med det här nu. Så om jag vill göra något åt det så är det jag som är den krångliga, besvärliga, överkänsliga, fåniga.

Fast jag trivs liksom inte med tanken på att ha tryckimpregnerat i min matkällare. Jag vet liksom bara inte riktigt vad jag borde göra.

Dumma!

Läs även *mumlar nåt om hantverkare* om tidigare problem av likartat slag i badrumsbygget.