Det går inget bra med klimatet.
Rasism och nazism verkar öka (?).
Varför då fira det nya året? Varför fira att tiden har sin gång?
Det finns förstås flera svar på det.
Ett av svaren är att människan behöver ritualer. Och att vi behöver firanden att se fram emot – att det händer nåt vi tycker är kul och trevligt, oavsett hur mycket skit tillvaron bjuder. (Det hänger väl samman med det här om att man behöver extra mycket festande i krigstid – ”festa som om ingen morgondag fanns”.)
Vi firar cykliciteten (heter det så?). Tid är inte bara något som går framåt, utan också något som går runt. Efter vintern, oavsett om det kommer snö eller inte, så kommer det en vår och en sommar. Och oavsett om det blir torrt eller blött, varmt eller kallt, så förändras året med årstiderna. Vi behöver liksom markera detta på något vis. Kalla det firande eller ritual eller nåt annat. Men utan någon form av avstämningar längs med vägen så skulle livet bli ganska trist. Sedan kan man ju välja att hänga upp sina avstämningar på olika tillfällen – inget säger att man behöver fira just nu, om man inte vill.
Men att markera ingången till ett nytt år handlar väl också om att väcka lite nytt hopp. Även om mycket går käpprätt åt h-e, så finns det fortfarande ljuspunkter av olika slag i tillvaron. Oavsett hur eländigt man än må tycka att det är med en massa saker, så får vi ändå inte bortse från de glädjeämnen som tillvaron har och kommer att föra med sig under året. Barn som kommer att födas, människor som kommer att finna varandra och bli vänner eller förälska sig i varandra, och så vidare. Glömmer man det så tappar man också meningen med att leva – då kan ju liksom de stora sakerna också kvitta?
Men självklart är det upp till var och en att fira på det sätt man själv trivs med – traditioner skapar man själv :-) Femåringen här har deklarerat att vi ska fira genom att spela carcassonne fram till midnatt och sedan titta på fyrverkerierna (från omgivande byar, som syns över nejden från alla fyra väderstreck). Så jag antar att det var det vi gjorde förra året ;-) Snarttioåringen däremot är bortrest.
Och för ovanlighetens skull ska vi äta oxfilé på nyår. Jag kan inte minnas vilket år jag senast åt oxfilé, men eftersom vi köpte ekologiskt naturbeteskött i låda i våras, så hade vi en oxfilé i frysen, och då kan ju nyår vara ett lämpligt tillfälle att äta upp den.
Av år 2014 önskar jag att världen vänder i en hoppfullare riktning, med valresultat som leder till bättre förutsättningar att hindra allvarliga klimatförändringar. Men alldeles oavsett tänker jag ha en trivsam kväll. Brasa, god mat och lite spel – det kan väl inte vara fel, liksom?