Det var måndag igår. Sista måndagen för året, vilket twitterkontot för Köttfri måndag påpekade – och undrade om man tänkte skippa animalierna.
Jag konstaterade att det inte skulle bli vegetariskt, eftersom jag priorietarade att äta upp av julmat som annars riskerade att bli dålig; dock hade jag på söndagen ätit lakto-ovo-vegetariskt (lunch på resande fot blev en vegoburgare, och kvällsmat blev pannkakor eftersom vi hade mjölk som var fyra dagar förbi bäst före-datum).
Och då svarade Köttfri måndag
Om du ska synda, gör det i smyg. Det är nämligen viktigt för miljön,folkhälsan och djuren att vegetariskt är NORM på måndagar
och senare i ordväxlingen
Poängen är att en ny regelbunden VANA som dessutom utövas i grupp är ett oerhört kraftfullt verktyg för beteendeförändring.
Heskt ledsen, men det där funkar verkligen inte på mig – utan får mig verkligen bara mer anti.
Jag strävar sedan ett antal år att minska köttkonsumtionen, och att välja kött med omsorg. Men jag och min familj tillsammans väljer när det passar för oss. Vad vi väljer att äta när beror på så många saker, med vilka aktiviteter vi ägnar oss åt vilka dagar, vilket humör vi är på, vilka saker affären säljer ut för att slippa slänga, vad vi skördat i trädgården beroende på årstid, och en massa andra saker. Och för den delen när vi har dagar då det till exempel funkar att lägga bönor i blöt i förväg eller liknande.
Att hänga upp sitt vegetariska ätande på en enda veckodag är enligt min uppfattning idiotiskt. På just måndagar finns det ofta rester från helgen att äta upp; att behöva slänga dem för att äta vegetariskt en specifik dag är inte miljövett utan bara klassisk fanatism. Att kalla det för att jag syndar ökar bara på fanatismen. Att dessutom anse att jag ska smyga med det går verkligen rakt mot alla mina principer!
I det här fallet så hade vi firat jul hemma, för att därefter resa bort i fyra dagar. Innan vi reste bort åt vi upp en hel del, stoppade det mesta övriga i frysen, men sillen kunde vi inte frysa in. Därför åt vi alltså rester av inlagd sill tillsammans med stekt (rest-)potatis och pannkaksrester igår. Och till kvällen fräste jag upp löksillslöken som var kvar efter att sillen var slut och serverade ihop med pastasås på broccoli och svamp. Detta var alltså att synda?! Herregud.
Apropå idén om att skapa en norm och en vana: tja, jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om vad andra människor har för normer och vanor. För jag har ändå aldrig passat in. Det är en styrka – och en svaghet – men det är JAG. Utan den egenheten, vanan att gå min egen väg och göra som jag vill så hade jag inte heller kämpat för att göra miljökloka val sedan 25 år. För att kämpa för miljön är att ständigt avvika. Att då tycka att jag borde inrätta mig i en norm nu, utifrån de här premisserna – sorry, det funkar bara inte.
Jag antar att idén är att etablera något som motsvarar idéer om att äta tacos på fredagar (vilket jag förstått att många människor gör). Bra, kör då den modellen på människor som faktiskt har den sortens vanor. Men klanka inte ner på oss som funkar på andra sätt. (För övrigt har vi ätit tacos fler gånger senaste året än totalt sett tidigare, eftersom jag insett att det är en smidig vegorätt.)