Det blåser. Det är väl det absolut mest centrala att säga om den här kvällen.
Tidigare i eftermiddag visade vindmätaren inget alls, och jag trodde den hade lagt av för gott, men sedan måste den ha skakat till och börjat funka.
26 m/s har den visat som mest ikväll. Det är mindre än under Simone för en dryg månad sedan. Men det blåser värre den här gången. Längre. Mer ihållande.
Stundtals knakar det mycket betänkligt från den dåliga verandan på västra sidan, och jag är tacksam över mörkret som hindrar mig att se hur läget faktiskt är med den. Jag bara hoppas att den håller ihop genom natten, för det är de som skyddar åt det håll vi kommer att sova.
Strömmen gick vid 16.40. Det både förvånade mig och inte. Lite märkligt är det på nåt vis, vi har ju aldrig brukat ha strömavbrott, ens under de värsta ovädren, men nu har vi drabbats både under Simone och Sven och dessutom där emellan.
Men till skillnad från under Simone så har vi den här gången möjlighet att elda i kaminen. Jag hade tänt i kaminen redan när strömmen gick, dels för att pannan ändå blåste ut igen och igen av blåsten, dels för att det kändes lämpligt. Och jag hade ändå tänkt laga maten på kaminen, för att testa. Så jag hade precis börjat bryna älggrytbitar i järngryta på kaminen när det blev skarpt läge. Det blev alltså älggryta med torkade trattisar, morötter och lök, samt kokt potatis, helt tillagad på vår pyttelilla kamin som saknar riktig kokplatta. Och senare även te till mig och varma koppen till nioåringen. Det känns faktiskt väldigt bra att kunna laga mat – riktig mat – under de här omständigheterna.
Vi har det varmt och skönt i vår lilla uppvärmda del av huset: matrum och vardagsrum. Vi har haft dörrarna stängda mot resten av huset, där det nu är ganska utkylt. Fast för katternas skull kan vi inte dörrarna helt stängda inatt, så det kommer att bli kallare. Dessutom får ju kaminen brinna klart innan jag ska sova.
Barnen sover sött i den utbäddade bäddsoffan, och jag har bäddat åt mig själv på madrassen på golvet. Jag sitter i fåtöljen med varmt te, lyxig choklad och levande ljus. Transistorradion står på och ger rapporter från omvärlden.
Min man är kvar i Malmö. När han kom från jobbet var trafiksituationen redan svår (inga tåg, bara ersättningsbussar) och det blåste redan väldigt otrevligt. Bättre stanna hos en kollega i Malmö och sova över.
Nioåringen hämtade jag hem från fritids redan vid 14.30-tiden, det vill sga tvåochenhalv timme för tidigt (femåringen har varit hemma för förkylning). Egentligen skulle nioåringen ha varit på fest ikväll, men det ställdes tack och lov in, jag hade inte velat ge mig ut på vägarna…
För övrigt vet jag faktiskt inte var ficklampan är. Det var inte förrän jag skulle bära ner täcken och kuddar som jag kände nåt behov av den, och då hittade jag den inte, men det ordnade sig ändå. Ja, alltså, jag har inte gjort nåt allvarligt försök att hitta den, för den behövdes ju knappt.
Om en stund ska jag bära ner resterna av älggrytan i matkällaren. Där är hyfsat svalt, och så slipper jag öppna kylskåpet. Och till maten hämtade vi upp en ny flaska saft (från källaren), också för att slippa öppna kylen.
Det som egentligen ”stört” mig mest under kvällen är bristen på möjlighet att hålla ordning. Det blir ju inte att man diskar undan eller ens plockar undan när det är mörkt överallt och det bara finns kallvatten. Det får helt enkelt anstå tills det åtminstone är dagsljus.
Och tja, vi får väl se vad morgondagen bringar. Enligt infon nu inga tåg, i alla fall. Får väl se om det blir ersättningsbuss eller hemmajobb. Och om det kommer nån snö eller inte.
