Tågen ställs in från lunch imorgon och ett drygt dygn framåt. Det är utfärdat klass 2-varning.
Vi har handlat hem ved. Fyllt på med konserver. Jag har lagt datorer och telefoner på laddning.
Tågen ställs in från lunch imorgon och ett drygt dygn framåt. Det är utfärdat klass 2-varning.
Vi har handlat hem ved. Fyllt på med konserver. Jag har lagt datorer och telefoner på laddning.
Posted in Inget särskilt
Jag har börjat spana efter julskinka i affärerna. Ja, vi ska ha en julskinka. För min del skulle det kunna kvitta, men de andra i familjen vill ha, och om kött ska vara lyx så är det väl på julen man ska äta det.
Men jag vill förstås gärna ha ekologisk skinka. Precis som jag helst vill ha ekologiskt kött alla andra dagar.
Glädjande nog har jag faktiskt konstaterat att flera av de närmsta affärerna har ekologisk skinka. Inte KRAV-märkt, men ekologisk. Och nej, det är inte viktigt för mig att skinkan är nitritfri.
Problemet däremot består i att ekoskinkorna som säljs är färdigkokta. Det vill ju inte jag ha. Det är bara när skinkan är alldeles nylagad och fortfarande varm som den är riktigt god. Det missar man helt om man köper färdigkokt. Vi har aldrig nånsin griljerat någon skinka (har aldrig fattat poängen med det) så det blir liksom ingen senare uppvärmning. Och kall är ju skinkan inget kul.
Så vad gör man då?
För jag vill ju samtidigt inte att ekoskinkorna ska slängas efter jul för att ingen ville ha dem. Och det måste ju finnas en anledning till att det säljs så många färdigkokta skinkor? Jag antar att det måste handla om det här att vi är så många som vill ha skinka samtidigt och att man därför måste sälja många färdigkokta för att kunna ”pressa fram” så många skinkor samtidigt? Och att det därför egentligen är det enda rimliga att välja en färdigkokt skinka.
Eller?
Alltså: Hur bör man göra? Om man nu faktiskt vill ha en skinka, en riktig, hur gör man då mest rätt?
Det är en dassig dag. Jag vabbar. Femåringen är allmänt småkrasslig, hostig och småförkyld. Inget allvarligt, men han kan inte gå till dagis.
Jag är själv också småkrasslig. Snorig, täppt, lite ont i halsen. Hade jag inte skullat vabba så hade jag jobbat hemifrån. Men nu får det vara med det också.
Och så har jag mens.
På det hela taget en småsunkig dag, alltså.
Och imorgon ska det bli oväder. Ännu är inga varningar utfärdade, bara ”meteorologisk information”. Men natten till fredag kan det bli 30 m/s i byarna, och innan vinden avtar ska dessutom snön komma. Upplagt för komplikationer, med andra ord.
Jag gillar inte att gå till optikern.
Jag var där idag. Min ”vanliga” optiker – det vill säga den jag var hos privat, för tre månader sedan, vilket förmodligen inte var samma som jag var hos för tre och ett halvt år sedan – hade sagt att jag förmodligen (eller kanske? eller vad sa hon?) behövde terminalglasögon. Så nu kom jag slutligen iväg. På en tid som inte stämde vettigt med något annat och därmed stökade till min dag en massa – men det visste jag ju inte riktigt när jag bokade den.
I alla fall. Som sagt var, jag gillar inte att gå till optikern.
Inte så att optikern är otrevlig. Varken den jag var hos idag eller den jag var hos för tre månader, eller någon annan jag varit hos. Jag gillar bara inte situationen. Det här att svara på tusen frågor. Och vetskapen om att jag måste svara rätt. Att det är jag som måste göra den korrekta bedömningen, svara det som är rätt, det som ger rätt lösning, rätt glasögon.
Dels de allmänna frågorna. Hur sitter du på jobbet? Sitter du bra? Hur långt har du till skärmen? Har du några problem? (Mnja”¦? Får ont i ryggen ibland”¦?) Är du ofta trött? (Ja? Småbarnsförälder, hus, trädgård, ideellt arbete – klart jag är trött. Men jag kan inte skilja ut om jag är tröttare än jag ”borde vara”.) Hur ofta har du huvudvärk? (Öh – ibland?) När kommer huvudvärken? (Alltså, jag kan ju ibland ana det i förväg, och eventuellt se mönster, men inte nu när jag sitter här”¦)
Dels frågorna vid undersökningen. Kan jag läsa det där på nedersta raden? (Tja, kan och kan- hur mycket är god gissning, och vad går gränsen för att veta? Och är det verkligen gott nog – eller ens relevant?) Blir det här bättre eller sämre? Är prickarna tydligare nu eller nu? När blir de vågräta strecken tydligare än de lodräta? Är det bättre så här eller så här? Är höger eller vänster bättre nu? Och nu då? Och nu?
Man kan ju få huvudvärk för mindre. Och just idag var jag dessutom extremt trött, inte minst i ögonen, trots att jag sovit extra länge i natt. Förmodligen har jag mens på gång. Men med min oförutsägbara kropp går det ju inte att ta med sånt i planeringen när man bokar tider.
Hon kom i alla fall fram till att jag inte behövde några terminalglasögon just nu. För jag svarade visst ”fel” på de relevanta frågorna. Det vill säga jag gav inte de svar som skulle antyda att jag behövde det. – Men med tanke på hur osäker jag var på hur jag skulle svara på frågorna, så kan det ju lika vara så att jag skulle behöva? Enda resultatet är ju liksom att jag känner mig osäker och misslyckad. Att jag kanske gjorde fel.
På samma sätt gillar jag inte att gå till tandläkare. ”Gör du si eller så?” Eller gå till doktorn. Speciellt när det handlar om något lite diffust och samtidigt rejält besvärande. Där det verkligen är viktigt att det jag menar kommer fram. Och där det uppenbarligen är jätteviktigt med vad jag svarar. Gör det ont när du”¦? (Mnja. Ibland. Ont? Hur definieras ont? Ont kan ju vara så olika saker”¦) När gör det ont? Hur ofta?
Som med nacken. Hur satt du när det hände? Hände det si eller så?
Jamen ursäkta mig att jag inte har full koll varenda sekund. Ursäkta mig att jag inte ständigt sitter och är helt fokuserad och registrerar allt allt allt.
Posted in Jag
Och jo, det blir paketkalender till barnen även i år. Den innehåller begagnat lego i år igen. Ganska få bitar åt gången, och inga uppseendeväckande varianter ;-) Jag har suttit och slagit in 48 små paket i gammalt tidningspapper (eller, inte jättegammalt; jag blev ganska svart om fingrarna).
Visst hade det varit fint med en uppdragskalender. Men texten som föreslår den varianten började ju inte delas i sociala medier förrän långt efter att jag redan hade skaffat allt som skulle läggas i kalendrarna; inköp av begagnade saker kräver framförhållning. Och fjolårets kalendervälgörenhetspengar kom inte iväg till sina mottagare förrän fö en dryg vecka sedan.
Så årets kalender är kanske inte den optimala, men den är långtifrån värsta tänkbara :-)