Monthly Archives: maj 2014

Frankrike: biljetter och pass

Ja, min ambition var ju att blogga flitigt om strapatserna inför Frankrikeresan. Men nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig: man hinner eller orkar inte den dag man har saker i färskt minne, och ju längre tid som går desto mindre hinner man, ju mindre angeläget känns det och desto svårare att få det gjort.

Så, vi kör en snabb sammanfattning:

Nattågsbiljetter bokade vi via bahn.de, alltså direkt på nätet. Vi kommer att åka nattåg Berlin-Paris (och motsatt riktning på vägen tillbaka). Det är visserligen inte närmsta vägen att åka om Berlin, men det finns flera skäl till att vi väljer den varianten: 1. Den nattågstur som skulle innebära ”närmst” resrutt skulle innebära att vi var tvungna att åka med dyrare sovvagn – samtidigt som det inte skulle finnas fyrpersonskupéer (utan mestadels trepersoners, vilket känns osmidigt för en familj på fyra). 2. Vi skulle kunna genskjuta tåget från Berlin mot Paris senare på kvällen, i Hannover eller Göttingen, men det skulle innebära att vi skulle befinna oss på någon mindre station sent på kvällen, efter stationens stängningsdags – och det känns faktiskt inte lockande alls.

Genom att ta tåget från Berlin så kan vi åka fyrapersoners liggvagnskupé till en rimlig slant, kliva på i dräglig tid på kvälen (någon gång vid åtta) och vara framme i Paris lagom tid nästa morgon (efter nio). Vilket känns alldeles lagom.

Platsbiljetten (alltså utöver interrailkort) kostar här 150 euro i första riktningen och 170 i andra riktningen (totalt för hela familjen).

Vi har också platsbiljett för sträckan Paris-S:t Brieuc. Det gjorde vi per telefon hos SJ. (Det funkade inte att boka via nätet hos det franska tågbolaget och få skickat, annat än om vi gick inte från den brittiska versionen av sidan – och då var vi tvungna att få biljetterna skickade till Storbritannien. Och när vi ringde det franska bolaget och frågade, så sa de att vi var tvungna att boka på plats strax innan tåget skulle gå – vilket verkade vara en väldigt dålig idé eftersom Interrail.eu informerade om att de TGV-platser som är avsatta för interrailkunder bör bokas ett par månader i förväg eftersom de går år skitsnabbt.) Jag minns just nu inte för stunden vad dessa biljetter kostade men det var inga löjliga sumor i alla fall.

Övriga sträckor kommer vi att åka platsbiljettlöst, med bara interrailkort. Men innan vi kunde skaffa interrailkort så behövde vi skaffa pass, för när man bestäler interrailkorten måste man ange passnummer.

En snabb koll visade att ingen i familjen hade giltiga pass. För tre av oss hade de gått ut 2012, och den fjärde har aldrig haft nåt. (För mig, som hade pass utfärdat 2007, innan förra Frankrikeresan, innebar detta i praktiken att detta pass varit engångspass: jag har inte åkt någon mer stans jag behövt pass till sedan dess.) Pass gick dock snabbt och smidigt att fixa på närmsta passkontor, en vanlig vardag när de hade öppet till 19, och vi behövde bara vänta en halv minut efter att ha tagit nummerlapp innan det var vår tur.

Och så när passen sedan blivit uthämtade ett par veckor senare, så beställde vi interrailkort. Två vuxna, två barn (4-11 år). Kort för 10 resdagar inom 22 dagar. Vuxen 3565 kr, barn 1805 kr.

 

Vattenpump

Ute vid vårt trädgårdsland finns en gammal brunn med rickepump. Den har aldrig fungerat under de 12 år vi bott här. Däremot vet vi att det finns vatten där; det har vi till och med ”forskning” på, eftersom brunnen agerade referensbrunn i ett sammanhang här för nåt år sedan.

Egentligen har vi kommunalt vatten. Kommunalt vatten, enskilt avlopp. Så brunnen behövs ju inte.

Men ändå, det skulle vara bra med en fungerande pump. För då kan vi ta bevattningsvatten där, istället för att köpa dricksvattenrenat vatten till att vattna med. Plus att det ju skulle kännas bra att faktiskt kunna få upp eget vatten i krissituationer. Oavsett kvaliteten på vattnet (som vi inte vet nåt om) gissar jag på att det KAN uppstå situationer när det vattnet är långt mycket bättre än inget alls. Även om jag förstås hoppas att det ska förbli ett strikt teoretiskt resonemang.

Så – det har liksom länge funnits på listan över saker som ska göras någon gång: undersöka vad som är fel och åtgärda detta.

Idag blev det plötsligt av. Först googlade jag reda på den renoverinsgmanual jag någon gång tidigare hittat på nätet och skrev ut den: steg för steg hur man monterar isär och undersöker. Sedan gick vi ut och lyfta upp pumpen.

Tungt var det. Långt var röret. Och rostigt. Väldigt väldigt rostigt. Så där så att det blir många lager av flagande rost, mycket mycket tjockare än det ursprungliga utförandet. Innan vi lyckades få upp hela alltet så knäcktes röret.

Järn som knäcks är ganska sprött. Och kanske inte helt dugligt i sådana här sammanhang.

Själva pumpdelen, som vi nu enligt instruktionen borde skruva isär, var också välrostad, på samma nivå.Detalj av rostig gårdspump

Vår slutsats är att det blir till att skaffa en ny pump. Nu ska vi bara veta vad det egentligen är vi behöver. Eller vilken somär bäst av de som finns att köpa. Huvudsakligen verkar det finnas ”Kronan” och ”Nr 12” att välja på. Någon med erfarenhet?

Det bidde i alla fall nåt

En gång i tidernas begynnelse, i alla fall sett till vårt boende i och renoverande av det här huset, så skulle ett litet hus vid kusten någon mil eller två härifrån rivas, och det sattes ut en annons om att hugade spekulanter kunde komma och plocka (och betala för) husdetaljer man önskade. Och vi åkte dit och konstaterade att det finns ett stort gammalt stabilt trägolv som kunde plockas upp. Så vi ägnade vardagskvällarna under en veckas tid, i mörka februari, åt att i ljuset av en dålig bygglampa bräcka brädgolv. Och vi betalde en femhundring (tror jag) för brädor motsvarande ett rum på fyra gånger fyra meter, minus en stenhållsdel framför den öppna spisen.

Detta var som sagt var i vår tidiga renoveringshistoria; vi var inte så rutinerade på att ta upp gamla golv, och tyvärr gick nog fjädern snder på lite för många av brädorna.

Detta var dessutom under min första graviditet, under den tid när jag hoppades, och anade, men ännu inte visste säkert om jag var gravid.

Graviditeten slutade dock kort efter det positiva testet. Det barnet blev aldrig.

Och golvet blev heller aldrig använt som golv. Hur det nu kommit sig så har det liksom aldrig känts som det vettiga alternativet i de rum där vi hittills bytt golv. Vi har istället satsat på nya brädgolv.

Men då och då har vi plockat några av de där brädorna och använt till nåt annat. Och nu behövde vi ny kompost. Som vi bygger av det gamla brädgolvet vi bräckte upp i mörkret vid havet i februari för elva år sedan.

Hur man än gör…

Jag beställde slutligen ett par skor åt mig. Ett par Timberland Earthkeepers. Snygga och vettiga vanliga enkla skor.

När de väl kom visade det sig att de har någon sorts antibakteriell skit i sig. Typiskt sånt man ska undvika av kemikalieskäl.

Men då iddes jag inte krångla mer. Jag behöver ju ha skor på fötterna!

Skoskav fick jag på köpet ;-)

Men den här lappen på undersidan tyckte jag var fin:

Skosula med lapp

Tomatåker

Hur man nu än gör, så räcker inte platsen för alla de tomatplantor som produceras på det här stället, med både en mamma (jag) och en son (tioåringen) som driver upp tomatplantor.

Vi har fyllt verandan, fyllt krukor att ha längs den vanliga väggen på innergården, planterat i tioåringens lilla mjukplastväxthus, planterat i fler krukor och gett bort några plantor.

Nästa steg var att bryta ny mark… Så vi gav oss på ”barnkammaren”.

Att vi kallar den barnkammaren beror på att vi en gång i tiden hade tänkt att området skulle användas för uppdrivning, sticklinga och annat. Området omges av almhäck på tre sidor (inte fyrkantigt), och fjärde sidan är en stenkant – området är upphöjt relativt den sidan. I praktiken har dock vegetationen bestått avknölklockor, mossa och på senare år oregano som spridit sig i  mängder.

Nu körde min man först ”trimmern”. Sedan skulle jag gräva. Men med växtligheten nedkapad och borträfsad, och på den mycket varma dag detta var (söndags) insåg jag plötsligt vilken bra uteplats detta var, med häcken som gav lite skugga i eftermiddagssolen. Så jag grävde bara upp halva området. Dessutom extremt slarvigt, bara så att det värsta av oregano, gräs och annat försvann överst. Och sedan planterade vi tomater där.

Det kommer att bli mssor med ogräs. Men kanske blir det också några tomater?

På den resterande platsen ställde jag en stol med villäge.

Svar från KP

Hej!

Vi håller med om att väskan är snygg! Vår chefredaktör använder den dagligen.

Vi har delat ut flera tusen väskor. Du är den första att höra av sig angående detta. Men självklart tar vi dina frågor på allvar. Tyvärr kan vi inte svara på en gång. Det är nämligen så att Kamratposten tillhör ett stort tidskriftsföretag med gemensam marknadsavdelning. Det är den avdelningen som ansvarar för alla premier (väskan är en premie).

För att få svar på dina frågor ber vi dig att kontakta vår marknadsavdelning. Kontaktuppgifter finns på sidan 50 i tidningen.

Med vänliga hälsningar,

KP

Så nu har jag mejlat marknadsavdelningen.

Brev till KP om kemikaliestinkande väska

Hej Kamratposten!

Min tioåring är prenumerant på er tidning sedan något år tillbaka, och både han och vi föräldrar tycker om tidningen.

I julas valde vi att köpa en tidsbegränsad gåvoprenumeration av Kamratposten till tioåringens kusin. Som värvningspresent eller vad man ska säga skulle vi som givare också få en orange väska. Vår tioåring tyckte väskan var väldigt snygg på bilden och tänkte ha den som skolväska.

Ett tag efter jul kom så den utlovade väskan. Och gud vad den stank! (Det är en plastväska och det var värsta sortens nyplastlukt.)

Vi hängde ut den på vädring ett antal dagar, och visst, lukten mildrades men försvann inte.

Eftersom jag har ett intresse för miljöfrågor, bland annat kemikalier, så vet jag att det här med att saker luktar starkt av plast eller kemikalier är ett varningstecken att ta på allvar: den sortens prylar innehåller ofta kemikalier som inte är nytiga. Väskan har därför ännu inte blivit använd (men den hänger i hallen, vilket säkert inte heller är jättebra).

Jag är nyfiken på hur ni resonerat när ni valt en sådan produkt att distribuera till er unga publik, som dessutom är långt känsligare för den sortens kemikaliepåverkan än vi vuxna?

Jag vet också att jag har rätt att få veta om produkten innehåller ämnen som är uppförda på den så kallade kandidatförteckningen (enligt EU:s kemikalielagstiftning REACH), och ni är skyldiga att svara mig inom 45 dagar. Det är visserligen ingen garanti för att slippa undan farliga kemikalier: det finns många farliga ämnen som inte är uppförda på kandidatlistan, och ämnen kan finnas på kandidatlistan och ändå vara tillåtna. Men jag ställer ändå frågan, eftersom ni är skyldiga att svara på den.

Eftersom jag tror gott om er så hoppas jag att ni är villiga att gå längre och ta reda på vad väskan innehåller helt och hållet. För jag vet att ni fortfarande har erbjudanden med samma väska…

Resa till Frankrike med blandade känslor

Vi har hunnit boka alla biljetter för sommarens resa till Frankrike. Nattåg, TGV och interrail-kort. Passen är också fixade. En del andra detaljer kvarstår, men i det stora hela är de viktigaste sakerna fixade. Vi ska till Frankrike om en månad.

Igår, när sista biljetten var bokad, kände jag mig glad och hoppfull över detta.

Nu sitter jag och tittar på valvakan för Europaparlamentet. Nationella fronten i Frankrike verkar få var fjärde röst. Var fjärde röst! Nu undrar jag vad det är för land vi ska åka till. (Ja, jag har varit där förut.) Det känns inte längre odelat positivt.

Och samtidigt så tänker jag ytterligare en gång att det kanske i alla fall är tur att vi reser nu, i år. Tidigare har jag tänkt att med klimatförändringarna kanske det helt enkelt blir för stor risk för riktigt otrevliga värmeböljor och annat extremväder för att det ska kännas locknde att resa söderut. Nu tänker jag att utvecklingen i Europa även i övrigt inte kommer att göra att det känns lockande att resa.

Och så kommer då valresultaten, och jag kollar siffrorna för mitt eget valdistrikt, här på landet i södra Skåne. Och konstaterar att här har SD fått över 25 procent och är största parti.

Och jag skäms för min hembygd.

Efter regnet…

… gick jag ut och sådde majsen också. Både popcornmajs, mjölmajs och ”vanlig” majs. Och sedan täckte jag majsen och en del av bönorna med fiberduk.

Sedan stodd jag och funderade på vad jag skulle göra med de överblivna bönorna. För eftersom jag hade varit ordentlig och lagt fröer i blöt den här gången, och det är omöjligt att lägga lagom många i blöt – antingen blir det för få eller för många – så stod jag nu med blötlagda bönor som inte behövdes.

Slänga? Nehej.

Så slutligen stoppade jag dem i småkrukor. Och sojabönorna sådde jag i en kartong. Så skulle nu vädret bli kasst och alla frön i marken ruttna, så är det förhoppningsvis några som tar sig i krukor och lådor istället.

Mangold- och jordärtskockssoppa

Och apropå dagens rottest, så gjorde jag i fredags soppa på det vi har mest av: jordärtsskockor och magold :-)

Jag började med att repa mangoldbladen från stjälkarna och förvälla bladen på vanligt sätt (ca 5 minuter). När de fått koka lätt jag dem rinna av i durkslag och hackade dem sedan med stor kniv på skärbräda.

Under tiden skrapade och skrubbade och fixade jag till en lagom mängd jordärtskockor. Sedan skar jag dessa i slumpmässiga ganska små skivor/bitar ner i en gryta, tillsammans med mangoldstjälkarna (också i bitar) och ett par stjälkar libbsticka samt lite mjölk och salt. Jag lät det koka en stund, till det gick att mosa till ännu mindre bitar med en potatisstöt. Jag spädde med lite vatten, redde av med en blandning av vatten och grovt rågmjöl samt ca en dl creme fraiche. Och så i med mangoldbladshacket och lite peppar, och koka upp och spä till lagom konstistens.

Som topping till barnens portioner serverade jag stekta korvslantar av prinskorv (hade rest i frysen).

Barnen tyckte inte maten var något vidare. Mannen tyckte att det var helt okej men inte jättekul.