Det hade förstås varit trevligare och vettigare att skriva ner alla intryck och händelser samlat och kronologiskt. Men det förutsätter att tid och ork infinner sig i lagom mängd vid rätt tillfällen, och kombinerat med möjligheten att sitta och skriva. Och så har nu inte riktigt varit fallet hela tiden, om man säger så…
I alla fall:
Här i Paris bor vi på vandrarhemmet S:t Christophers Inn, i närheten av Gare du Nord. Vi har ett fräscht och praktiskt fyrapersoners rum, som innehåller precis allt man behöver: två våningssängar, med draperi för vardera säng, låsbara sänglådor av sådan storlek att de sväljer en resväska, litet badrum med dusch, ett bord med två stolar, och gratis Wifi. Alla i familjen är mycket nöjda med boendet.
Metron i Paris är… annorlunda. Jag gillar de vackra skyltarna som finns vid många av nedgångarna. Men det är en labyrint att hitta nere i systemen – irrgångar av förvirrande slag går hit och dit på för mig ologiska sätt mellan de olika linjerna på en station. Ungefär som kringlorna mellan motorvägar men mycket mycket värre och dessutom omöjligt att få överblick över. Fascinerande nog är dessutom rulltrappor nästan ickeexisterande i sammanhanget. Och så är det FRUKTANSVÄRT trångt på tunnelbanetågen. FRUKTANSVÄRT.
När vi kom till Gare du Nord igår, efter att ha lämnat in väskorna på vandrarhemmet och begett oss iväg för åka med metron, så var det en väldig kontrast till Berlin Hbf. Berlinstationen har jag ju tidigare beskrivit. Gare du Nords allra mest bestående intryck var de utställda hinkarna här och var, eftersom det regnade in (ganska rejält). I övrigt är det en ganska rörig station.
Jag har under resan också glatts åt sopsortering på tåg i Danmark och Tyskland, åt att ute till havs ha sett en färja med text ”Hybrid”, och åt gigantiska mängder vindkraftverk under resan genom Tyskland.
Och tioåringen suckar åt att gång på gång bli pekad till damtoan på grund av sitt långa hår.