Monthly Archives: juni 2014

Tjek Kemien

En annan liten rolig leksak jag skaffat mig till jobbmobilen är en app som heter Tjek Kemien.

Grunden är informationsplikten i Reach, som jag skrivit om tidigare. (I korthet: Du har rätt att få svar på om en vara innehåller ämnen på kandidatförteckningen inom 45 dagar om du frågar.)

Tjek Kemien är en dansk app som helt enkelt ska underlätta hela processen. Istället för att jag som kund ska behöva fråga en ovetande och kanske ointresserad expedit, som sedan ska skicka frågan vidare inom företaget och jag som  kund i bästa fall ska få ett svar, så använder jag istället en app, däre jag skannar streckkoden på en vara. Då skickas frågan vidare till företaget, som sedan ska rapportera in till Tjek Kemiens databas. Därefter ska jag få svar. Och nästa person som skannar samma vara ska kunna få infon direkt från databasen.

På det här sättet går det snabbare och smidigare, och tröskeln för att fråga blir löjligt låg. Därmed kommer förmodligen mnga fler frågor in. Och kanske kan det också innebära ett tryck på företagen att faktiskt arbeta för att 1. ha bättre koll på sina varor så de smidigt kan svara 2. efterfråga varor som inte innehåller dessa ämnen 3. efterfråga lagstiftning som istället förbjuder ämnena :-) (ifall de upplever att det här faktiskt blir en jobbig hantering)

Än så länge är det långt under 45 dgar sedan jag skaffade appen, och ännu har jag inte fått några svar. Det ska bli spännande att se om det plötsligt börjar komma en massa mejl – eller inte… :-)

Återvinning av elektroniskt utrymme

Jag satt och försökte rensa mejl på jobbet häromsistens. Det blir ju en del sånt. Och jag hör till dem som sparar en väldig massa. En del för att faktiskt kunna veta vad som sagts på lite längre sikt. Men annat för att jag behöver ha kvar det under en period. Och väldigt mycket ligger sedan kvar för att jag aldrig hinner gå igenom det. För det tar ju tid.

Och eftersom det är lätt att spara så blir det ju lätt så. För det känns tryggt och säkert.

Och så är vi ju på något vis ändå fortfarande vanare vid fysisk förvaring. Sparar man för mycket så blir man med tiden tvungen att rensa ut av utrymmesskäl. Och ja visst, i viss liten utsträckning händer det även med det elektroniska. Men samtidigt så syns det ju inte hur mycket det är man förvarar. Och förvaringsmöjligheterna ökar mycket snabbare än våra hus växer till sig ;-)

Samtidigt kostar ju även elektronisk förvaring i form av energi.

På något vis borde vi jobba mer med återvinning av elektroniskt utrymme. Av klimat- och energiskäl.

Varför är det alltid de bråkiga som det ska vara synd om och vi andra som ska acceptera?

Nu efter EU-valet har det varit många diskussioner om hur man ska bemöta och behandla SD-väljare. Och många har argumenterat för att vi ska vara förstående, snälla och tålmodiga.

Det är säkert klokt ur ett praktiskt hänseende.

Samtidigt stör det mig. Mycket.

För det var ju i ganska hög grad det man fick höra som liten när andra ungar uppförde sig på otrevliga sätt mot en. Att man skulle visa förståelse för dem, av det ena eller andra eller tredje skälet. Det var de som inte begrep bättre, det var de som hade haft det svårt, och så vidare.

Det var vi med förståelsen som skulle acceptera att bli dåligt behandlade. Det var vi som skulle stå ut med att bli nedtryckta, inte få vara oss själva, inte klä oss som vi ville eller ha de intressen vi ville. Smyga med vem vi var och inte reta någon, och acceptera att det fanns sådana som hade svårt för oss, oavsett varför de nu hade det.

Vi skulle anpassa oss och de skulle inte lära sig att göra annorlunda.

Och sedan har vi vuxit upp, och vi som inte stämde med mallarna och fick lära oss att stå tillbaka har sakta fattat mod och kämpat oss tillbaka och lärt oss stå upp för oss själva och inte låta mobbare och översittare ta över. Klär oss som vi vill, säger vad vi tycker, tycka att vi duger som vi är, och allt vad det nu handlar om.

Och det stör ju självklart fortfarande de inskränkta. De som vill att det ska vara som det var förr, när alla passade(s) in i en väl utprovad urgammal modell. Och de röstar på ett parti som vill tillbaka dit.

Och då är vi där igen: vi får rådet att vara snälla och tålmodiga mot dem. Sätta oss in i deras situation.

Precis som mot bråkstakarna när man var liten.

”Han drar dig i håret för att han är kär i dig – han vet inte bättre.”

Nä. Han drar mig i håret för att han vet att det retar mig och att han inte kommer att få någon skit för det. När tänker någon stoppa honom? När tänker någon i praktiken leva upp till att samma krav och förutsättningar ska gälla för alla?

Det är så jävla tröttsamt att tillhöra dem som alltid förväntas ha förståelse för dem som är dumma, och att av en eller annan dum anledning uppmanas att låta dem hållas eller vara kärleksfull mot dem. Varför ska ansvaret alltid ligga på de goda? Varför måste alltid de goda stå tillbaka?

Klimatriksdag

Klimatriksdag.

Visst låter det lite ödesmättat och tungt?

Och jag ska åka dit.

Fast egentligen är jag ganska skeptisk. Vi är många som jobbat med den här frågan på olika sätt i många år. Ändå har vi inte kommit längre. Ändå ökar utsläppen fortfarande, och vårt lands ledning fortsätter att prioritera jobb och tillväxt som om planeten inte hade några gränser.

Vad gör det då egentligen för skillnad med ett jippo till? Vad motiverar att jag åker dit, istället för att vara hemma och ta det lugnt och vila upp mig och samla ork för att fortsätta arbeta på de fronter som passar mig bäst?

Jag vet inte.

Ändå bestämde jag mig för att åka dit. Med nöd och näppe. Och jag tror att det är två saker som blev avgörande.

1. Jag har en kusin som tar studenten i Stockholm dagen innan. Rimligen bör jag åka dit. Och då skulle det kännas fånigt att åka hem samma dag som Klimatriksdagen börjar, rulla förbi med tåget i Norrköping och inte kliva av.

2. Det här är väl på något vis det närmsta jag kommer att gå till kungs.

Och på något vis så känner jag att jag ändå måste försöka. Att jag måste vara med och bidra och se om det här kan vara det som gör skillnad. Jag kan liksom inte riktigt leva med att inte försöka.

Människan har utkämpat många strider för bättre villkor och överlevnad i olika sammanhang. Många har tagit risker och stått på barrikader. Jag är en lite fegis i sammanhanget, de uppoffringar jag gör är småpotatis.

Så jag åker till Klimatriksdagen. Även om jag känner mig gammal och ringrostig och gammal när det kommer till sånt som att leva i en kappsäck och bo i masslogi. Den biten ordnar sig nog.

I den digitala världen har man tydligen inte ont i magen när man har mens

Jag har laddat ner en mensapp. (Till jobbtelefonen, vilket ju i sig känns ganska märkligt, men jag har ingen så kallad smartfån privat, och jag får lov att använda jobbtelefonen privat, och då kan jag ju lika gärna använda den till den sortens praktiska saker.)
Fram tills för bara några veckor sedan hade jag inte en aning om att det fanns nåt sånt som mensappar. Alltså, jag borde ju ha kunnat räknat ut det om jag hade funderat på saken, men det har jag liksom aldrig gjort, och därför hade tanken heller aldrig slagit mig.
Det känns lite småspännande; jag undrar om det ska hjälpa mig att se en logik i mina variationer och oregelbundenheter som jag inte upptäckt tidigare.
I appen kan man också fylla i symptom och annat. Och det finns många att välja på. Ont av olika slag, sug efter olika saker etc. Men märkligt nog inget om magont.
Ja, jag vet att det inte är magen = matsmältningssystemet jag har ont i. Men det är likväl nedre delen av magen i vardagligt tal. Och det finns inget annat motsvarande heller.
Jag gissar på att det jag förväntas välja är ”Kramper”. Fast det är inte kramper jag har. Kramp handlar om att muskler drar ihop sig utan min vilja inblandad och sedan inte släpper. Det är inte det som är fallet. Jag har ont, men ingen känsla av kramp. Må vara att orsaken till det onda kanske är att livmodern dras samman – men det är i så fall på nivån att det inte alls känns så. (Ja, jag har fött barn.)
Och med tanke på hur diffusa symptom det finns angivna i listan så känns det liksom bisarrt att inte magont skulle finnas med.
Sedan är det en annan sak att hela min kropp vill dra ihop sig och liksom kapsla in det onda. Det är inte heller kramp, det är något jag kan välja bort och har inte alls karaktären av kramp.

Jag gissar att det handlar om dålig översättning av ett uttryck från engelsk/amerikansk kontext? Men jag tycker ju att de kunde ansträngt sig lite mer på det området. Även i en gratisapp.

Tågstrejk

Det är strejk på Öresundstågen. Jag är inte berörd: på min tågsträcka går inga Öresundståg ens i vanliga fall. Pågatågen berörs inte av strejken. Så tja, det är ju förstås lätt för mig att sympatisera med de strejkande ;-)

Men ja, jag har full förståelse för att de strejkar. De anställningsförändringar det handlar om (avskeda för att sedan återanställa på mycket sämre villkor, m.m.) är förstås inte alls okej.

Jag har hört uttalanden på radio om att det inte borde vara tillåtet att strejka inom branscher som denna. Nå, då borde det inte heller vara okej med den sortens villkor i den branschen – utan då borde tåganställda istället kunna ha trygga, bra anställningar med goda villkor.

Och så är det ju inte.

Någon måste markera. Någon måste markera att det här är en samhällsutveckling som inte är okej. Det är en markering de tåganställda inte gör bara för sig själva, utan i praktiken också för många andra, även i andra branscher.

Det här är konsekvenser av samhället som det är idag. Av avregleringar. Och av upphandlingssystemet, som är konstruerat för att man ska välja det billigaste anbudet. Anbud som är så billiga att det inte går att ha schyssta villkor mot sina anställda.

Det är reglerna som beslutats av våra politiker som ger tågstrejken.

Vill vi ha det annorlunda? Då ska vi ha andra regler för järnvägen. Och för det offentliga i stort. Och då får vi rösta fram andra politiker.

Bagageproblemet

En av de trevliga sakerna med att resa utomlands är förstås sakerna man kan köpa med sig hem. Jag är absolut ingen souvenirsamlare, men jag tycker det är trevligt att ta med mig lite av en annan värld hem. Det kan vara kläder av en annan stil, kanske någon bok, någon skiva. Och så mat och dryck.

Visserligen finns det ju helt andra möjligheter att köpa ”utländsk” mat hemma i Sverige, så behovet är inte detsamma som förr. Till och med grovkornig fransk senap brukar jag lyckas få tag i ibland.

Men riktig cider hör fortfarande till de saker som jag får passa på att njuta av på annat håll… Jag älskar cider, riktig cider, inte sådan där läskeblaskvariant som är kolsyrad och sötad och utspädd med vatten som den svenska, utan riktig. Utbudet av den är ytterst litet i Sverige. Dessutom kompliceras det av att jag räknar mig som nykterist. Det vill säga jag vill inte ha den cider som är ”Brut” (4-6 % alkohol) utan den som är ”Doux” (2-3 %). (Ja, jag vet att 3%-ig inte riktigt faller inom gränsen för nykterist.) Doux-cidern finns visst inte alls på systemet… och är rätt svår att få tag i övrigt i Sverige.

Så när man åker till Frankrike får man passa på att njuta – och köpa hem.

Nä. Just det. Jag är van vid att bila till Frankrike. Och då gör några flaskor cider inte så stor skillnad i packningen.

När man ska åka tåg gör de däremot det.

Det här är ju inte i sig ett tågproblem, utan samma problem finns ju med de flesta ressätt. Och det är ju en ganska fånig sak att irritera sig på. Men lite grann gör jag det ändå… :-)

Vandrarhem i Paris

Nu har vi bokat vandrarhem i Paris också. Två dagar och nätter i den stora staden. Exakt vad vi ska titta på har vi inte bestämt ännu, men jag gissar på att Eiffeltornet ingår :-)

Svar från gynekologisk cellprovskontroll

Jag drog igång karusellen med cellprovskontrollsgrejen igen någon gång ganska strax efter att jag skrev förra blogginlägget i ämnet. Tänkte att det skulle väl inte vara så jävla svårt egentligen. Men för säkerhets skull ville jag bara dubbelkolla tiden innan jag styrde upp en morgon för att passa med den där dropintiden tisdag morgon. Det stod ju fortfarande måndagar på hemsidan. Så jag skickade en fråga via ”Mina vårdkontakter” på webben.

För att göra en lång historia kort så innebar det flera omgångar av förvirrande meddelanden åt båda hållen. Trots att jag angav att det var via mejl de skulle försöka nå mig försökte de tydligen via telefon (på tider när jag förstås inte var nåbar). Och sedan visade det sig att dropintiden på tisdagar inte alls gällde mig utan vissa andra (jag minns ärligt talat inte längre vilka), utan för min del så var det tiden på måndagar, som fanns på hemsidan, som gällde.

Och så lyckades jag slutligen komma iväg, långt om länge – en dag när jag jobbade hemifrån, och åkte med femåringen till tandläkaren på morgonen.

Och idag kom svaret:

Ditt cellprov från livmoderhalsen var normalt.

Så bra. Kan man då få slippa föröka lösa det här under några år igen – och slippa ett dåligt samvete?

Tankar om restmat och matrester

Matsvinnet är ett stort miljöproblem. Och för att råda bot på problemet ordnas tävlingar där det efterfrågas recept på rester, och det ges ut kokböcker på restrecept, och så vidare.

För mig känns det märkligt.

Rester är ju i grunden frågan om något som blev över utan att det var planerat. Något som inte riktigt går att beräkna. Blir det över en planerad mängd med ett avsett syfte så är det ingen rest, inget som behövs en reservlösning för att hantera.

Att ta hand om rester handlar istället om att kunna göra något av det som inte alls var menat att passa ihop :-)

Det handlar dels om vilket förhållande man har till mat. Att inte vara så bunden vid konventioner om vad som passar ihop och att våga experimentera. Ofta blir det bra!

Dels handlar det om att ha hemma saker som är smidiga att komplettera resterna med. Saker som det går bra att piffa upp med eller fylla ut med. Helst saker som dessutom går ganska snabbt att fixa med – för när man fixar mat baserad på rester känns det på något vis inte kul om det tar för lång tid.

Bra saker att ha hemma är till exempel torrvaror. Soltorkade tomater kan piffa till många sorters ihopslängd restmat. Couscous är snabbt tillagade och blir en bra bas för diverse uppstekta kött och grönsaksrester från kylen. Men även kylskåpsvaror kan vara bra, om det är produkter man kan räkna med att ändå hinna göra slut på innan de blir dåliga. Ägg ger en bra stomme i olika varianter, och med lite creme fraiche kan man alltid svänga ihop en passande sås som piffar till nåt annars ganska tråkigt.

Matsvinnet är ett stort miljöproblem. Och för att råda bot på problemet ordnas tävlingar där det efterfrågas recept på rester, och det ges ut kokböcker på restrecept, och så vidare.
För mig känns det märkligt.
Rester är ju i grunden frågan om något som blev över utan att det var planerat. Något som inte riktigt går att beräkna. Blir det över en planerad mängd med ett avsett syfte så är det ingen rest, inget som behövs en reservlösning för att hantera.
Att ta hand om rester handlar istället om att kunna göra något av det som inte alls var menat att passa ihop :-)
Det handlar dels om vilket förhållande man har till mat. Att inte vara så bunden vid konventioner om vad som passar ihop och att våga experimentera. Ofta blir det bra!
Dels handlar det om att ha hemma saker som är smidiga att komplettera resterna med. Saker som det går bra att piffa upp med eller fylla ut med. Helst saker som dessutom går ganska snabbt att fixa med – för när man fixar mat baserad på rester känns det på något vis inte kul om det tar för lång tid.
Bra saker att ha hemma är till exempel torrvaror. Soltorkade tomater kan piffa till många sorters ihopslängd restmat. Couscous är snabbt tillagade och blir en bra bas för diverse uppstekta kött och grönsaksrester från kylen. Men även kylskåpsvaror kan vara bra, om det är produkter man kan räkna med att ändå hinna göra slut på innan de blir dåliga. Ägg ger en bra stomme i olika varianter, och med lite creme fraiche kan man alltid svänga ihop en passande sås som piffar till nåt annars ganska tråkigt.Matsvinnet är ett stort miljöproblem. Och för att råda bot på problemet ordnas tävlingar där det efterfrågas recept på rester, och det ges ut kokböcker på restrecept, och så vidare.

För mig känns det märkligt.

Rester är ju i grunden frågan om något som blev över utan att det var planerat. Något som inte riktigt går att beräkna. Blir det över en planerad mängd med ett avsett syfte så är det ingen rest, inget som behövs en reservlösning för att hantera.

Att ta hand om rester handlar istället om att kunna göra något av det som inte alls var menat att passa ihop :-)

Det handlar dels om vilket förhållande man har till mat. Att inte vara så bunden vid konventioner om vad som passar ihop och att våga experimentera. Ofta blir det bra!

Dels handlar det om att ha hemma saker som är smidiga att komplettera resterna med. Saker som det går bra att piffa upp med eller fylla ut med. Helst saker som dessutom går ganska snabbt att fixa med – för när man fixar mat baserad på rester känns det på något vis inte kul om det tar för lång tid.

Bra saker att ha hemma är till exempel torrvaror. Soltorkade tomater kan piffa till många sorters ihopslängd restmat. Couscous är snabbt tillagade och blir en bra bas för diverse uppstekta kött och grönsaksrester från kylen. Men även kylskåpsvaror kan vara bra, om det är produkter man kan räkna med att ändå hinna göra slut på innan de blir dåliga. Ägg ger en bra stomme i olika varianter, och med lite creme fraiche kan man alltid svänga ihop en passande sås som piffar till nåt annars ganska tråkigt.