Dag 10: Mont St Michel (7 juli)

På måndagen gick resan till Mont St Michel: klostret och staden på den lilla ön precis på andra sidan gränsen till Normandie.

Vi var där även senast vi var i Frankrike, för sju år sedan, så man skulle ju kunna tänka att skillnaden inte skulle vara så stor.

Det var den.

Mont St Michel är alltså ursprungligen en ö, men i en bukt med grunda flata bottnar och enorma tidvatten. Det innebär att det ursprungligen bara varit möjligt att ta sig dit vid lågvatten. Tydligen har det dessutom ofta bildats en hel del kvicksand och därmed varit ganska farligt att gå (och är fortfarande). Med tiden har man dock kommit att bygga en väg ut till ön, en väg som i början bara funkade vid lågvatten, men som sedan höjts upp allt mer, och blivit större, och utökats med parkeringsplatser. Och detta har lett till att strömmarna från vattendraget som rinner ut i bukten påverkats, och det lagrats på allt mer sand runt ön och vägen, och det har blivit allt mindre av en ö. Plus att det påverkat strömmarna i bukten i övrigt, och därmed lett till att de salta havsstrandängarna i området vuxit till med tjugo hektar (?) varje år på sistone.

Därför har man dragit igång ett stort restaureringsprojekt. Den gamla vägen ska bort helt, och istället bygger man en ny bro ut – som inte ska påverka strömmarna så mycket. Man har byggt en ny damm i vattendraget för att kunna hjälpa upp situationen, och man gräver bort massor med sand för återställandet.

Som en effekt av detta kan/får man inte längre köra ända fram till kusten. Istället får man parkera på en jättestor parkering en bit bort, och sedan åka gratis skyttelbussar. Och det funkade utmärkt.

Annars var Mont St Michel lika fantastiskt som sist. Ja, bortsett från ösregn och åska sista stunden, vilket innebär att vi var rejält blöta när vi körde därifrån.

Och när vi nu ändå åkt så långt så ville vi se lite på tillbakavägen, så vi körde längs med kusten en bit, tittade på låglänta områden, flodutlopp med ebb och den befästa staden S:t Malo. Och efter en del letande hittade vi en McDonalds att äta en mycket sen kvällsmat på (vid 21-tiden) innan vi fortsatte hemåt. Jag var skittrött men redde ut körandet… *gäsp*