Klockan sex på morgonen väcktes vi av den muntra melodin från mannens telefon. Vi vaknade till en jämntjock gråmulen duggregnig morgon, som att vädret ville säga åt oss att det var dags att åka hem. Vi klev upp, klädde på oss, samlade ihop de fortfarande saltvattensfuktiga handdukarna och packade ner de sista sakerna. Vid tio i sju var alla redo, och faster körde oss in till tågstationen i St Brieuc (vi ville vara i god tid för säkerhets skull).
Fukten hängde i luften och St Brieuc-dalen höljdes i dimma när vi körde nerför backarna.
Första etappen var St Brieuc-Rennes, med avfärd 07.42. På tåget, benämnt TER och ganska mycket påminnande om pågatåg, dukade vi upp vår frukost. Vi hade med oss baguetter, smör, salami och ostar, och med hjälp av vår lilla reseskärbräda med inbyggd kniv fixade vi våra mackor.
Framme i Rennes hade vi en dryg timme på oss. Vi köpte kaffe (oj, vad det behövdes, och oj vad det var gott) och strosade runt lite. Stationen i Rennes hade speciella inglasade vänthallar med eluttag för laddning av telefoner och datorer samt wifi). I ett hörn stod ett piano och några ungdomar spelade och sjöng. Utplacerade pianon för fritt spelande verkar poppis i det här landet; det fanns bland annat ett på stationen i St Brieuc och ett vid frihetsgudinnan i Paris.
Nu har vi klivit på tåget mot Nantes, och knaprat medhavda pain au chocolat och madeleinekakor. Utanför tågfönstret rinner en å vi utifrån kartan definierat som Villaine.