Monthly Archives: augusti 2014

En del av klimatanpassningen är att vi måste ha en Plan B

I Sydsvenskan kan man läsa om en person i Malmö som var nära att drunkna idag, eftersom hissen fastnade och vattnet från skyfallen fortsatte att rinna in i hissen. I sista ögonblicket lyckades hon ta sig ut. Efter vad jag förstått är hon inte ensam om att ha råkat ut för ungefär detta idag.

Den sortens händelser måste vi också ha beredskap för i det klimat vi har att vänja oss vid, där de extrema väderhändelser blir allt vanligare. Klimatanpassning handlar om detta också: att förebygga den sortens händelser. Genom att se till att hissar inte vattenfylls vid skyfall – eller se till att människor inte tar hissen i dylika situationer.

På grund av den rådande situationen – många bussar som ”kört fast” i vattenmassor under viadukter och liknande – så har all stadsbusstrafik i Malmö ställts in idag. Tågen på Ystadbanan är också inställda mellan Hyllie och Ystad. Regionbussar går men med stora förseningar.

Och alltså, det är ju okej för sådana som mig. Jag kan jobba hemifrån om det krisar – inte alltid, men jag har i alla fall möjligheten att anpassa mig efter väderhändelser till viss del. Och många med mig – men på en glidande skala. De allra flesta har jobb där de behöver vara på plats, och där en missad arbetsdag också innebär förlorad arbetsinkomst. Men framför allt finns det människor som har yrken där de faktiskt måste kunna infinna sig. Människor som arbetar inom vård och räddningstjänst, till exempel.

Om vi ska bygga ett hållbart samhälle, där folk tar sig till och från jobb med kollektivtrafik, så måste de också kunna lita på att de inte behöver ha andra sätt att ta sig till jobbet. I alla fall de människor som verkligen verkligen behöver ta sig till jobbet. Och samtidigt så finns det ju situationer som denna, när det faktiskt är omöjligt att köra normal trafik.

En del av klimatanpassningen måste därför rimligen vara att ha en plan B. En reservturlista för kollektivtrafik för situationer som denna – med turer som bara är öppna för den kategori människor som har jobb som innebär att de måste vara på plats, för andra människors liv och hälsas skull. Som sagt var, vård och räddningstjänst och annat liknande. Turer anpassade efter var det bör gå att köra även i dessa situationer (det borde förmodligen gå ganska bra att räkna ut?). Och om det behövs någon form av ID som talar om att man är berättigad att följa med.

För det är ju en sak när det här hör till ovanligheterna. Men vi behöver ha beredskap för att det här blir vanligare.

Även du behöver hålla koll på väderprognoserna

Sedan någon gång i mitten av veckan har väderprognoserna utlovat löjliga mängder regn för idag söndag. Exakt vilka mängder det handlat om i prognoserna har varierat, men generellt har det legat mellan 20 och 45 mm på ett dygn. För alla de vädertjänster jag kollar (dmi.dk, smhi.se, klart.se och vackertvader.se/yr.no).

Visst, det händer ju ibland att prognoserna visar så höga världen vid ett prognostillfälle, och sedan när nästa prognos kommer några timmar senare så är det bortplockat igen. Men den här gången har det som sagt legat kvar där, hela tiden, även om intensiteten som utlovats varierat.

På yr.no anger man även intervallet man tror regnmängderna ska komma att ligga mellan. Innan jag gick och la mig i fredags kväll räknade jag ihop deras siffror och konstaterade att de innebar att det skulle kunna komma mellan 15 och 90 mm hos oss under söndagsdygnet. (Utöver det skulle det regna både lördag och måndag.)

Och ja, jag har tittat på väderprognoser även för andra delar av södra Skåne. Inklusive Malmö.

Igårkväll satt jag och undrade lite över att SMHI inte hade gått ut med någon varning. DMI däremot hade gåt ut med nivån under varning, alltså ”risk”, både för Själlande och Bornholm. Vilket ju var ett tydligt tecken på att även Skåne borde beröras…

Igårkväll fick vi en hel del regn: 15 mm, varav omkirng 10 mm kom på en halvtimme-timme.

Men idag har vi inte fått så väldigt mycket. Bara 7-8 mm hittills, och när vi gick upp i morse hade det inte hunnit komma mätbara mängder. Söndagens regn har istället kommit huvudsakligen i västra Skåne. Värst drabbat verkar Malmö (85 mm) och Vellinge vara. Och Köpenhamn (100 mm). I Malmö är stadsbussarna inställda, liksom tågen mellan Svågertorp och Svedala samt ett antal vägsträckor, och många källare är översvämmade.

Det märkliga är att folk verkar tagna på sängen. För SMHI hade inte gått ut med någon varning (den kom först idag på morgonen). Och då verkar det som att ingen liksom noterat att det kunde bli mycket regn. Till och med Räddningstjänst Syd är tagna på sängen.

Jag har lite svårt att fatta det.

För mig är det en självklarhet att man behöver hålla koll på väderprognoser. Ha beredskap för vad som kan komma. Oavsett om det gäller stormar, skyfall eller snöoväder. Och att det inte gått ut någon vädervarning är ingen garanti för att vädret inte blir riktigt besvärligt. Vi har blivit insnöade eller haft svårt att ta oss hem på grund av igensnöade vägar även när SMHI inte tyckt det varit befogat med någon varning. Väder är oförutsägbart, även med modern teknik – hur illa något blir beror på små små detaljer. Som exakt vindriktning vid ett visst tillfälle och hur det samverkar med var himlen öppnar sig.

Och ja, jag är en vädernörd, visst är det så. Men på något vis tycker jag ändå att det bör ligga i var och ens intresse att hålla lite koll.

Men det är som att många liksom inte tror att vädret inte berör dem. Eller, att vädret bara handlar om att kunna åka till stranden eller om man behöver ha paraply med sig. Att de liksom skulle vara frikopplade och oberoende.

Och ja, jag uppfattar att den uppfattningen är mer utbredd bland folk i städerna. Det är folk i städerna som inte riktigt fattar hur det kan se ut på Söderslätt och Österlen när snöstormen drar fram.

Men när det gäller skyfall tror jag städer är mer utsatta? Hårdlagda ytor, tättbebyggt och så där. Ingenstans för vattnet att bli av, och fler system som kan paja.

Det borde ligga även i stadsbors intresse att hålla koll på väderprognoser. Visst, jag kan hålla med om att SMHI borde ha gått ut med en varning. Men för den som använder sig av infon på SMHI:s webbsida eller på annat sätt håller sig uppdaterad så kan det här inte gärna komma som en överraskning.

Sen är det en annan sak att det förstås inte hade hindrat regnet. Men det skadar knappast att vara beredd, om man säger så.

Ärtor och bönor: utslag (av de dyra och konstiga ;-) )

Lokförare Bergfälts jätteärt var det tio ärtor i påsen. Jag sådde sju av dem. Tre kom upp. De blev inte riktigt så höga som de skulle enligt påsen, och det blev inte väldigt många ärtor, men de som blev blev stora och goda. Dock åt vi inte så många utan sparade mest till utsäde. Så nu har vi mycket :-)

Av Visingsö tror jag det var 20 frön. De har gett lite bättre, vi har kokt och ätit lite, men det är ändå gott om utsäde.

Jacob’s cattle kom inte upp alls.

Båstad hade jag tio bönor av, tror jag. Och jag tror det kom upp fyra plantor. Men de har gett ganska rikligt, och jag har nu riktigt rejält med utsäde, plus att vi ätit av dem en gång, och det finns mer kvar i landet.

30 augusti i trädgården

Idag har jag skördat en del.

Plockat in bönor och förvällt och frusit in.

Plockat in mangold och förvällt och frusit in. Och kollat upp vad man egentligen kan göra med de där fina stjälkarna som vi brukar slänga, trots att de ju ska gå att äta. Skurit stjälkarna i korta bitar, förvällt och frusit in i ”portioner”. Tillagat en omgång genom att fräsa schalottenlök, vitlök och paprika i olja och sedan lägga i stjälkarna och fräsa med en stund.

Plockat in ett huvud hemodlad röd spetskål och sköljt bort snoglar och gråsuggor och skurit bort det som var fult. Kålen är krispig och mild.

Plockat in två sorters plommon, dels mogna, dels knappt mogna. Kokt plommonketchup på samma princip som ketchupen jag gjorde på tomater häromdagen (då jag följde samma recept som ifjol ungefär), men utan schalottenlök men däremot med mynta och dillkronor.

Plockat in squashar.

Kollat läget för majsen (någon kolv är nog klar, men jag avvaktar lite).

Hängt upp mynta och timjan på tork.

Samlat mangoldfrön.

Sedan kom regnet. Det har vräkt ner; som mest kom det nog 10 mm på en halvtimme. Imorgon ska det komma betydligt mer…

 

Sparrisgödning

I början av sommaren köpte jag en burk ekologisk sparrisgödsel, av sådant slag som skulle ges efter skördeperioden. Det vill säga man skulle ge näringen en gång i mitten av juni, en gång i mitten av juli och en gång i mitten av augusti.

Det har inte blivit.

Men eftersom det fortfarande i alla fall är augusti så konstaterade vi att jag ju kunde gå ut och rafsa bort marktäckningsgräs och lite igräs och hälla på lite sånt där. Biten med att röra ner det i jorden täkte jag strunta i, och bevattningen tror jag sköts av sig själv imorgon.

Men alltså… nu vet jag varför det inte blivit av. Det går ju inte att komma åt! Sparrisen i sig själv är en urskog, och på vardera sidan växer en ogenomtränglig djungel: på ena sidan två meter höga bönor och en och en halv meter hög majs, och på andra sidan barnens blommor och mangold och annat uppblandade med hysteriska mängder ogräs.

Så… eh… jag har kastat in lite sådan där näring slmpmässigt under sparrisarna där jag kommer åt. Det får helt enkelt duga.

Samvetesblodprov

För tre-fyra år sedan hade jag problem med förstoppning m.m. och gick på en hel massa undersökningar. I den vevan var jag också väldigt törstig. Därför var en av de saker som kom upp till diskussion med läkare diabetes. Så för säkerhets skull skulle vi kolla blodsocker på fastande mage.

Blodsockret visade sig ligga på 7,2; gränsen för diabetes tydligen på 7.

Själv funderade jag på om det på något vis kunde späkas till av det faktum att jag precis (knappt) hunnit bli frisk från influensa när provet togs.

Oavsett vilket, så ska sånt där dubbelkollas. Så det blev glukosbelastning och ny provtagning. Denna gång hamnade jag klart under gränsen (minns dock inte siffran – det var hyfsat högt för att vara normalt), och diabetesen ”avskrevs”. Men läkare tyckte att jag borde gå och kolla blodsockret varje år, på eget initiativ.

Det är inte lätt att få sånt gjort. Saker man ska göra på eget initiativ. Men som kräver att man först hör av sig till vårdcentralen. Och som kräver att man fastar ett halvt dygn innan – det ska alltså passas in med både dagen före och själva provtagningsdagen, när man ska ha möjlighet att åka och sätta sig i provtagningskön på vårdcentralen – och den kan ibland vara lång.

Det blir liksom inte av. Det blir bara ett evighetslångt dåligt samvete.

Men idag har det blivit gjort. Nu har jag både lyckats ringa vårdcentralen (förra veckan), fått en telefontid med läkare (i måndags), som skrivit remiss in till labb, lyckats fasta och låta bli att dricka i 12 timmar (igår efter träningen åt jag middag på centralen innan jag åkte hem, och sedan drack jag bara en kopp te vid halv nio, och därefter en ytterst liten slurk vatten när jag tog sertralin innan jag gick och la mig, plus att jag borstade tänderna, och i morse lyckades jag komma ihåg att inte äta något), och sedan idag kommit iväg till vårdcentraen och tagit prov.

Mer eller mindre hela natten inatt har jag halvvaknat och varit törstig och drömt märkliga drömmar om att jag av misstag råkat glömma mig och ätit något. Och jag vågade inte sitta med vid frukostbordet i morse, för att jag inte av misstag skulle äta upp en spilld flinga eller nåt sånt.

Så nu är det gjort. Nu får vi se vad resultatet säger. Och hoppas det inte påverkas av tekopp, tandborstning eller sertralinsväljningsvatten. Eller av att jag tränade igår och kanske egentligen hade behövt dricka mer än jag hann.

 

Knasögon som inte ger med sig och långa väntetider

Nej, ögonproblemen har inte försvunnit. De har möjligen väl mildrats en aning, men inte försvunnit, och givet att det gått fem månade sedan jag var hos läkare och det var länge sedan jag var påtagligt stressad – vilket var den enda förklaring läkaren kunde hitta – så tyckte jag det var dags att ta kontakt med ögonkliniken i Malmö igen.

Då, i våras, gick det ändå reativt snabbt att få komma dit. Två veckor från att jag var på vårdcentralen och fick remiss, och till tiden på ögonkliniken. (Det kändes inte snabbt då, nej.)

Nu när jag ringde i förra veckan kändes det som att det var rätt besvärligt att jag ringde. Hade det blivit sämre? Nej. Nej, men då behövde jag väl knappast ta upp någon tid? Ja, fast om nu alla varit överens om att det här var konstigt och inte borde vara så, och det gått fem månader och inte försvunnit? Jaja, hon skulle fråga någon, och så skulle de höra av sig.

Och för ett par dagar sedan kom det ett brev. Där står det

Du kommer att bli kallad för besök…

Besöket beräknas ske om cirka 3 månader.

Vi kommer att meddela datum för besöket per brev eller per telefon.

Åhå.

Nå, tack och lov känner jag ingen akut ångest över detta. Inte just nu i alla fall.

Skärbrädor som inte tål att diskas?!

För ett tag sedan köpte vi nya skärbrädor: slängde alla gamla plastskärbrädor (men behöll de i trä), och köpte nya – två i trä och två i plast. Dels för att plastskärbrädorna började bli ofräscha, dels för att vi (eller i alla fall jag) ville minska plastmängden i köket.

Men som sagt var, två plastskärbrädor blev det bland de nya. För att det på nåt sätt känns vettigare när man ska skära kött. Och då blev det två, eftersom de ytmässigt största plastskärbrädorna på Ikea kommer i tvåpack.

Fast de böjer sig lite märkligt när man diskar dem i varmt vatten. Vilket man ju gör när man diskar skärbrädor man skurit kött på.

Idag fick jag av en händelse syn på att det står max 50 grader C på dem. What? Ska man inte kunna diska dem i varmare än 50 grader? Hur ska man då kunna få dem tillräckligt hygieniskt rena om man till exempel hanterat rå kyckling på dem?

Hur tänkte de nu, liksom?

Öppet upp i nock, ljust och luftigt och öppen planlösning

Idag har min man och min far plockat bort trätaket (undertaket) och allt annat trä i sunkuthuset. Nu är det öppet rakt upp, och skorstenen står där i eget majestät och ser ut som att den kanske inte riktigt orkar bära sig själv.

Landsbygden behöver omställning innan oljan blir för dyr

Hur tänker sig Lööf att människor på landsbygden ska klara av skyhöga oljepriser som kommer oavsett, pga peak oil, om vi ej ställer om nu?

Så skrev Magda Rasmusson, språkrör för Grön Ungdom, på twitter. Och jag undrar detsamma.

För så här är det: oljan blir dyrare. Alldeles oavsett skatter och annat, så blir oljan allt dyrare – eftersom den lättillgängliga oljan håller på att ta slut, och det alltså kommer att bli allt dyrare och svårare att utvinna olja.

Och det är helt riktigt att landsbygden idag på många håll är väldigt beroende av oljan. Det är inte bra. Och det blir förstås inte lättare när oljan blir hutlöst dyr.

Men landsbygden behöver inte vara beroende av oljan. Det går att ställa om. Det handlar om många saker:

  • Ställa om från olje/bensin/dieseldrift av bilar, traktorer och annat. Då behövs det att vi bygger biogasanläggningar, utvecklar traktorer som går på biogas eller annat förnybart (det arbetet pågår) och att människor väljer att byta till bilar som kan köras på förnybara bränslen. (Därför har vi gasbil.)
  • Bygga ut kollektivtrafiken, så att bilbehovet minskar. Nej visst, i riktig glesbygd kommer inte kollektivtrafiken att vara ett relevant alternativ till att ersätta privatbil. Men på många håll skulle kollektivtrafiken kunna byggas ut mycket mer – om folk valde bort bilen i större utsträckning. Vilket man ju lättare gör om det finns bussar som går tillräckligt ofta. Det vill säga man måste börja någonstans :-) (Därför åker vi mycket kollektivt.)
  • Minska resbehovet över huvud taget. Det gör man genom att se till att service finns kvar i små orter – men också genom att använda internet. Genom att servicen finns kvar på orten bygger man också resiliens, som kan vara bra att ha vid krissituationer.

Men omställning är dyrt, och det tar tid. Därför behöver arbetet komma igång nu, så att vi hinner – innan oljan blir så dyr att det blir besvärligt här på landet.

(Om inte klockan vore alldeles för mycket skulle jag utveckla det här mer :-) )