Monthly Archives: augusti 2014

Politik och vardag

Det är knepigt det här med hur man ska hantera människor i omgivningen som är med i Sverigedemokraterna och står med på kommunlistan för partiet. Hantverkaren som är med där och som man behöver för ett jobb (och nej, det finns inte alltid så många att välja på). Pappan till en av ungarnas klasskamrater.

Personer som finns i min omgivning. Personer jag aldrig har skäl att diskutera politik med. Personer som jag normalt sett hejar på när vi möts och inget mer.

Inget skulle ju bli bättre av att jag oprovocerat började prata politik med dem. Bara sämre.

Inget skulle bli bättre av att jag vägrade heja på dem utan stint stirrade åt andra hållet.

Det bästa jag kan göra är att fortsätta vara jag. Och i det ingår att heja på folk jag möter.

Men inombords är det svårt ändå.

Molnen anno 2014

Jag vet inte om molnen är annorlunda i år än de brukar. Eller om det är min syn som förändrats, eller glasögonen som är annorlunda. Men jag tycker molnen är ovanligt fascinerande och vackra den här sommaren. Dramatiska. Detaljrika. Varierande och mångformiga. Jag kan stå och titta på dem länge, rusa ut från huset medan jag gör annat, och ta oändliga mängder kort.

Så har det aldrig varit innan.

Det är ett märkligt dåligt tomatår

Det känns lite udda, med tanke på den värme som varit. Men ja, det är ett dåligt tomatår.

Visserligen är det många tomatkart. Men de mognar inte. Och mognar de så spricker de innan de är mogna. Eller blir uppätna innan de är helt mogna. Eller blir dåliga på annat sätt. Och de som blir ätklara är inte så väldigt goda.

Mina barn får inte åka nattåg eftersom du är snål och tar flyget

I somras reste vi till Frankrike. Vi gjorde resan med tåg. För miljöns skull: för att minimera vår egen miljöpåverkan, men också för att gynna och stötta de system som är bra för miljön, det vill säga tåg och järnväg i Europa. Utöver miljöaspekten var det också ett äventyr – inte minst att åka nattåg. Barnen ser fram emot att få göra fler liknande resor i framtiden.

Tyvärr verkar det som att våra barn kommer att behöva bli besvikna. För om några månader verkar det som att nattågen läggs ner. Både nattågen söderut från Köpenhamn och det nattåg som vi åkte med från Berlin till Paris.

Samma problem finns i Sverige: nattågen Malmö-Stockholm skulle först läggas ner i våras, men har fått dispens året ut, och är fortfarande i högsta grad hotade.

Orsaken? För få resande. För lite intäkter. Därmed för lite pengar till nödvändigt underhåll eller köp av nya vagnar.

Och vad beror det i sin tur på, då? Reser folk för lite? Nä. Utan att leta reda på någon statistik (fy på mig!) så är jag övertygad om att folk reser massor. Jag får i alla fall uppfattningen att folk reser ut i Europa väldigt ofta. Weekend i Berlin, London, Paris, eller en vecka i Spanien eller Italien.

Tar de tåget, då?

Nej. De tar flyget. Det är snabbt, men framför allt billigt. Och det är mycket lättare att ta reda på hur det funkar, för du översköljs med reklam.

Tar du tåget eller flyget ut i Europa?

Om du tar flyget, så kom då ihåg att du är med och lägger ner nattågen. Din miljöpåverkan består alltså inte bara i de utsläpp din flygresa orsakar, utan också i att du med ditt val är med och skrotar de system för miljövänliga transporter som redan finns. Det vill säga du minskar möjligheterna för andra att resa miljövänligt.

För övrigt tycker jag att det här är en fråga EU borde jobba med. Ett väl fungerande tågsystem för Europa är en viktig fråga, inte bara för EU:s miljöambitioner utan även vad gäller resiliens och samverkan över nationsgränser.

Kokta grodor blir inte rädda men kan heller inte rädda världen

Ibland pratar man om att folk inte kommer att fatta förrän det är för sent. Förrän klimatet är så förändrat att vi ändå inte kan påverka utvecklingen. Men då kommer de att drabbas av insikten.
Ibland sägs det lite mildare: folk kommer att fatta när det drabbar dem själva: när de extrema väderhändelserna kommer hit, till oss, i Sverige.

Men där är vi ju nu. Det här senaste året har bjudit på extrema väderhändelser, en efter en. I olika delar av Sverige, och av olika slag. Men väldigt nära oss. Så där så att det kommer överst i våra nyhetssändningar – inte som något fjärran i länder vi knappt vet var de ligger, med människor vi kan glömma och låtsas att vi inte bryr oss om, eftersom vi inte känner dem personligen, utan som något som händer HÄR och NU.

Obegripligt. Inte riktigt möjligt att ta in. För sånt där händer ju inte i Sverige. Trygga Sverige är förskonat från sådana där otrevligheter. Här är naturen snäll av hävd.

Så nu, när vi är där, så är det som att det ändå rinner av. Precis som det alltid gjort innan, för de allra flesta. Det går inte in. Det går alltid att skaka av sig och ignorera om man vill.

Och vi vänjer oss sakta, lite i taget, vid det extrema. Som de kokta grodorna. (Ja, det funkar väl inte så med grodorna egentligen, men det får duga ändå just nu ;-))Kokt groda

För det går ju alltid att bortförklara. Det kommer alltid att gå att säga att ”vi kan inte säga att just den här specifika händelsen beror på klimatförändringarna”. Ingen enda specifik händelse kommer någonsin att gå att härleda till klimatförändringarna. Det är inte så forskning funkar.

Så det kommer inte att hjälpa att vi ser det omkring oss, att skogsbranden rasar vid stugknuten samtidigt som vattnet står dig till fotknölarna i vardagsrummet.

Det är nödvändigt att bestämma sig för att göra något nu ändå. Bestämma sig för att acceptera att det här är ett stort och akut problem som måste hanteras, på alla fronter.

Till och med om de närmsta åren skulle råka erbjuda ovanligt stillsamt och normalt väder.

#klimatrösta

Blåregn, stockrosor och mätningar

I helgen har vi röjt. (Ja, mest på lördagen, när det mest bara blåste och kom några stänk – på söndagen var det för mycket pisseväder.) Stockrosorna framför sunkuthuset, som hade börjat blomma tidigt i år, var i princip överblommade, bortsett från enstaka blommor i topparna – och jag bestämde mig för att faktiskt klippa ner dem helt. Blåregnen, som växer i hörnet mellan uthusen, vid murstumpen där, sprider sig med utlöpare längs väggarna och slår rot här och där, så jag virade ut en del av dem och klippte av några och planterade i krukor. Och så klippte jag in blåregnen i största allmänhet, för det sägs att de blommar bättre om man håller dem hårt.

Och så klippte jag bort en del gräs och ogräs framför sunkuthuset. Röjde i största allmänhet.

Det ser kalt och tråkigt ut nu.

Sedan mätte vi. Mätte sunkuthuset, och räknade, och ritade, och tänkte.

Det här kan nog bli bra.

Regn och mera regn

Det regnar. Regnar och regnar och regnar. Augusti hittills har varit allt annat än torr. (Fast just nu skiner solen.)

Det är inga extrema mängder, inte alls. Bara motsatsen till torka. Så där så att det faktiskt ganska snabbt bildas vattenpölar, för att marken inte kan ta emot mer.

Jag tänker på allt det vatten vi skulle behöva spara undan till torrperioder. Vad borde vi ha för anordningar för att kunna dra nytta av allt det här? Jag vet inte.

Fast å andra sidan så kommer vi inte att behöva mer den här odlingssäsongen.

Första skoldagen

Idag börjar sexåringen skolan. F-klass.

När han gick upp i morse valde han att ta på sig den rosa kattpirattunikan. ”Idag är jag en piratkatt”, deklarerade han.

Den rosa kattunikan, som jag köpte till storebror en gång i tiden, när storebror var tre år. Då var den stor till honom. Han använde den sedan mycket och länge.

Lillebror, han som börjar skolan idag, har inte använt den lika mycket. Men lite då och då. Och numera är tunikan sliten, med små hål på sina ställen, uttöjd och så där.

Och idag ville han ha den.

Jag tänkte många tankar. Tänkte att jag hoppas att det inte påverkar hur de andra barnen behandlar honom i skolan, idag och alla dagar framöver, att han kommer i en rosa ”halvklänning” första dagen.

Men jag sa inget. Inget av det jag hade kunnat säga hade gjort saken bättre, eller hur? Om jag hade sagt något – oavsett vad jag hade sagt – så hade det ju inneburit att det vore jag som förde in hans tankar på att någon skulle kunna ha problem med det. Eftersom det jag vet folk brukar hänga upp sig är färgen, så tänkte jag för ett ögonblick att jag skulle använda argumentet att det kanske vore bättre att ha något mindre slitet på första skoldagen. Men det är ju verkligen inte heller en åsikt jag vill skicka med honom. Så jag höll tyst.

I bästa fall är det faktiskt ingen som bryr sig, vare sig om färgen, formen eller slitningsgraden.

Höstregn i mitten av augusti

Det regnar. Ett envist regn, som började natten till idag och hängt i stora delar av dagen, växlande mellan nästan uppehåll och kraftigare skurar. Ikväll har det dock ökat på, så att det kommer större mängder och inte är några uppehåll.

Om det var torrt i juli, så tar vi igen det i augusti. Det har varit många regndagar de senaste veckorna, sedan det började regna, och som mest har vi fått 26 mm på tolv timmar – men även i övrigt har det varit många av dagarna som det faktiskt kommit ganska vettiga mängder (alltså mer än småfjös).

Nu har vi dessutom helt andra temperaturer. Och vindar. Det känns som höst. Vilket känns ganska konstigt, för fram till ganska nyss var det ändå tydlig sommarkänsla – så sent som i torsdags satt jag på barnens simskola och kände sensommarsolvärme av påtagligt slag.

Men idag har vi tänt en brasa i kaminen och ätit soppa :-)

Om mycket och lite kött…

Jag jobbar på det där med att minska köttätandet. Vi äter vegetariskt då och då – exakt hur många måltider per vecka varierar. Och även i övrigt äter vi för det mesta mindre köttmängd än vad jag är van vid. Gör vi köttgrytor drygar jag ut med mer grönsaker och minskar på köttet, eller gör en liten köttgryta och serverar mer grönsaker vid sidan om. Köper vi en köttbit att steka eller grilla, som till exempel karrékotlett och entrecote eller nåt sånt, så delar vi, så att varje skiva räcker till två personer.Och äter vi korv, typ grillad eller så, så räknar jag med en korv per person.

Jag tycker alltså att vi äter ganska lite kött. Jämfört med vad vi brukat göra. Jämfört med vad jag upplever andra göra.

Men det gör vi kanske inte?

Enligt Livsmedelsverket bör man äta max 500 g rött kött samt charkprodukter per vecka. Och:

72 procent av männen och 42 procent av kvinnorna äter mer än 500 gram rött kött och chark, enligt Livsmedelsverkets senaste undersökning av svenskarnas matvanor.

Ja. Jag lär ju höra till de som äter mer än så. 500 gram är inte mycket utslaget per dag – det blir ungefär 70 gram per dag. Totalt på hela dagen, av nöt-, gris- och lammkött samt charkprodukter.

Och, jag är ju inte förvånad över att jag äter mer än den nya rekommendationen, trots ambitionen att minska köttmängden. Men jag är faktiskt förvånad över att mer än hälften av alla kvinnor i Sverige alltså säger sig ligga under den gränsen. Det är inte alls det intrycket jag får av människor omkring mig. De enda jag skulle förvänta mig klara sig under den gränsen är de som är vegetarianer eller helt enkelt inte tål ”rött kött”.

En annan sak man kan fundera på är det här: om folk nu verkligen äter så lite kött, hur kan de då ändå tycka det är för dyrt med ekologiskt?