Jag har en skiva med Everything but the girl.
Egentligen har jag den för en enda låt: Missing. Fast jag skaffade skivan många många år efter att låten var aktuell.
För mig är låten helt och hållet förknippad med olycklig kärlek. Jag var djupt förälskad. Han helt ointresserad. För mig blev låten någon sorts kanal för att hantera detta avgrundsdjup.
And I miss you
Like the deserts miss the rain
Många år senare köpte jag alltså skivan, på någon rea eller utförsäljning. Resten av skivan är ganska annorlunda i karaktären. Gladare, mjukare, lättsammare. Men jag har med tiden insett att den är rätt bra, faktiskt.
Och Missing väcker inte längre smärta i mig. Inte ens tendenserna till smärta. Även om det fortfarande är en väldigt bra låt.