I många år har jag varit en jeansmänniska. Jeans har varit mitt huvudsakliga klädesplagg. I alla fall till vardags, i alla praktiska sammanhang. För att det är smidigt och enkelt och funkar till allt. När man ska cykla. När man ska göra praktiskt arbete hemma.
Dessutom har jeans alltid fickor. Och fickor är en nödvändighet. Jag går alltid med viktiga saker i fickorna. Även om jag försöker hålla det till ett minimum så har jag svårt att klara mig utan fickor annat än hemma.
Men på senare tid har det ändrats, bit för bit. Det började väl kanske med alltmer tunikor. För att jag trivs med tunikor som ett smidigt alternativ, eftersom jag gillar klänning men ofta tycker det är opraktiskt – och tunika ger ändå lite klänningskänsla. Och för att tunikor går ner om ryggen och baken och värmer, vilket är bra för att undvika få ont i ryggen.
Och sedan kom läget att alltför många av jeansen börjat bli slitna – och de blir slitna fortare nuförtiden. Och det är svårare att hitta bra jeans när man är lite för bred om mage och bak och lår, och man inte kan ha de man hade innan. Och mindre roligt att köpa.
Och när man går i tunikor stora delar av tiden så funkar det bättre än tidigare att gå med bara tights och liknande tunna byxor. För det finns ändå värme nerom ryggen och baken. Och när tunikorna dessutom ibland har vettiga fickor, och ibland ersätts av klänningar – som faktiskt ibland också har fickor om man köper dem på rätt ställen…
… så har jag plötsligt, utan att jag knappt märkt det, bytt standardklädstil.
Samtidigt har jag fortfarande dåligt samvete för att jag inte går i mina gamla jeans, inte har tillräckligt många fungerande jeans, och inte klär mig tillräckligt praktiskt :-)