För länge sedan, i min barndom eller ungdom, så började det dyka upp ”obesprutade” grönsaker på torg eller liknande. Eller förmodligen fanns det tidigare än så, men det är så jag minns det – som något som kom typ runt 1985. Och redan från början var uttrycket behäftat med misstro. Det var ingen märkning. Det var inget man kunde lita på. Det kunde ju de hävda bäst de ville. Och varför skulle det alls vara bättre med obesprutat. Och så vidare.
Efterhand som ”ekologiskt” och ”KRAV-märkt” blev etablerade begrepp blev ”obesprutat” liksom ännu sämre. För det ekologiska kravmärkta hade fördelen att vara kontrollerat och certifierat: det fanns någon annan än odlaren själv som kunde gå i god för att inga kemiska bekämpningsmedel hade använts. Dessutom fick man andra miljöaspekter med ”på köpet”. ”Obesprutat” föll ännu mer i onåd. Och ju mer etablerat ekologiska märkningar blivit, desto mer har det blivit mer eller mindre den enda gångbara accepterade rekommendationen vad gäller mat och odlade varor när det gäller miljöaspekten.
Men i samband med att försäljningen av ekomat ökat på senare år, har den i grunden smått infekterade debatten mellan ekologiskt och konventionellt kommit alltmer i dagen. För det är ju förstås inte så enkelt som svart eller vitt – skalan är glidande, från konventionella lantbrukare som tar stor miljöhänsyn, sprutar minimalt, använder mycket välavvägda mängder konstgödning vid rätt tidpunkter, och så vidare, till lantbrukare mer eller mindre helt utan den sortens hänsyn. Till detta kommer de som anser att det är problematiskt med det ekologiska lantbrukets gödning – att den tas upp sämre, bidrar mer till övergödningen per tillsatt enhet och så vidare. Och det är ju komplext, som med så många miljöproblem. För även om till exempel fosforresurserna är begränsade, och vi rimligen inte bör stoppa in mer kväve is systemen via konstgödning, och så vidare, så… finns här ju målkonflikter.
Men när man suttit och benat i de där diskussionerna så landar det ofta i att just biten med den kemiska bekämpningen kan man enas kring att man vill hålla till ett minimum (nåja, i alla fall med de människor jag normalt sett pratar med…). Problemet där är just: hur ska man veta? Hur ska man kunna välja de minst besprutade matvarorna i affären? Det finns ju ingen märkning. Det finns bara ekologiskt. Ena sättet att veta är om jag känner lantbrukaren och litar på henom.
Därför har jag alltmer börjat längta efter en certifiering av just obesprutat. Med en certifiering skulle det vara lättare att rekommendera, lättare att hitta, lättare att vara saklig – och det skulle finnas ett mellanläge. Och allra helst skulle jag även vilja ha någon sorts märkning av ”lågbesprutat”.
Och ja, jag skulle fortfarande helst välja ekologiskt. Men när det inte finns skulle jag ha en susning om vad jag skulle välja.
