Planen för den här sommaren var att vara hemma, komma ikapp, hinna fixa och dona med saker på huset som inte hunnits med, hinna med trädgården. Men också hinna med diverse utflykter. Äntligen komma iväg till Korrö, sova i tält – några dagar med barnen med, några dagar utan dem.
Planen nu ser annorlunda ut. Eller ja, jag (vi) kommer att fixa och dona vad vi hinner och orkar. Men fokus blir väl liksom på att göra det bästa av situationen. Och Korrö känns just nu fjärran – precis som de mer närliggande spelmansstämmor och liknande jag hade kunnat tänka mig att drälla iväg på. Att svänga runt med älsklingen i en polska känns liksom så totalt osannolikt…
Det jag hoppas på och längtar efter just nu är att jag ska bli frisk från den här förkylningen så att jag kan få krama på honom igen.
Idag mår han i alla fall lite bättre. Orkat vara igång lite. Varit med mentalt. Inte kräkts.