Inatt har jag halvsovit sittandes i soffan. Ja, jag har sovit lite, men inte långt sammanhängande och inte på långa när så mycket som jag behöver och definitivt inte gott. Det halsonda hindrade mig.
Jag är förbannat trött. Och jag är förbannat trött på den här förkylningen eller vad det är, som just nu sitter i vänster sida av halsen och vänster öra – i huvudsak i alla fall.
Det är svårt att kämpa emot den allmänna hopplöshetskänslan i nuläget. Förkylningen suger all kraft ur mig, och det finns ingen som fyller på med ny kraft.
I vanliga fall skulle jag nog i det här läget säga till älsklingen ungefär ”Vi tar oss igenom det här också, va?”. Men det säger jag inte nu. Det kan jag inte säga nu.