När jag lärde känna honom hade han långt lockigt rödblondaktigt hår. Det lockiga, och den lätt rödaktiga tonen, var kvarlevor av att han spelat spex några månader tidigare och för sin grekiska karaktär permanentat håret och färgat det typ svart; när vi träffades i juli var det liksom rester kvar av den ganska drastiska förändringen från det hår som egentligen i grunden ä.r rakt och mellanblont: det svarta var borta men färgen bar spår av den kemiska behandlingen.
Strax därpå färgades håret igen för ytterligare någon föreställning. Och därefter klipptes håret av skådiskollegor. Det innebar att när jag hälsade på honom nästa gång var han kortklippt och mörkhårig. Men jag lyckades hitta honom på perrongen.
Därefter var han korthårig ett tag, och har nog varit under ytterligare någon period. Men nu har han sedan länge återgått till långt hår. Inte lika långt som mitt, men längre än de flesta andra män i fyrtioårsåldern.
Tills nu då.
Det är inte de elakaste cellgifterna han får, sett ur hårperspektiv. Håret har inte trillat av i stora tussar. Men han har tappat mer än vanligt. Det har glesnat ytterst påtagligt. Det började bli lite löjligt.
Så igår klippte han av det, och rakade det sedan för att få det jämt.
Nu ser han ut som andra ägghuvuden i samma ålder. Det är lite ovant. Inte så att det ser illa ut. Bara inte så jag är van att se honom.