Älsklingen fick cellgifter tisdag-torsdag den här veckan. Det innebär att han är en vecka (eller sex dagar) ”sen” jämfört med när han brukar få dem. Anledningen är att det är en ny period. Efter sex omgångar=tolv veckor gjordes undersökning och först vid läkarbesöket därefter bestämdes med säkerhet att han skulle fortsätta med sex omgångar till. Och då gick det inte att få ihop med cellgifter den veckan utan det fick bli med en veckas förskjutning.
Efter sex omgångar och tolv veckor tror man att man vet hur saker funkar. Men den här gången är det annorlunda.
Redan förra veckan var småskum. Trots att han alltså inte fick cellgifter så var det som om han fick känning av dem ändå – som att kroppen hade vant sig vid cyklerna.
Och den här veckan reagerar han kraftfullt på cellgifterna. I alla fall jämförelsevis. Värre än första gången på förra perioden – som egentligen varit den värsta hittills. Annars har vi hunnit vänja oss vid att han är lite lagom ”speedad” när han fått cellgifterna (främst av kortisonet) och har svårt att somna i alla fall första kvällen – men att han några dagar senare sover en massa. Nu tvärsomnade han istället bredvid sjuåringen första kvällen.
Och han mår illa. Kräks. Har diarré. Kan inte äta utan att få upp maten igen. Som sagt var, värre än första varvet. Jag har kokt kräm åt honom igen, för första gången på länge, men än har han inte smakat på den.
Det vore ju intressant att veta varför det blir så här. Är det frågan om att kroppen vant sig vid cellgiftscyklerna och att det här liksom blir ur fas? Eller hann kroppen vänja sig av på en vecka? Eller är det bara ur fas med kroppen på något annat sätt – det sägs ju ibland att även män har något motsvarande menscykler? Eller har han en förkylning i kroppen? (Det har resten av familjen.) Eller… antyder det något värre…?