Jag sitter framför brasan och distansarbetar samt funderar på centralvärme.
I vår tid och vårt land ses centralvärme, eller idén om en mer eller mindre jämn värme i alla rum, som något ganska självklart. Det är så det ska vara.
Samtidigt älskar vi fortfarande den intensiva värmen från en brasa. Eller att omslutas av det varma vattnet i en dusch eller ett bad.
Det är något i upplevelsen som försvinner när vi förlorar kontrasten. Med en jämn värme i huset fryser jag stundtals mer än med kalla rum runtom och den varma brasan att kura ihop mig framför när jag väl sitter ner.
Och plötsligt dyker ett lösryckt minne upp från Kulla-Gulla-böckerna jag läste många gånger som liten: Kulla-Gulla får barnen att äta sitt bröd genom att skiva det och även skiva korven och lägga på, istället för att ge varje barn en brödbit och en korvbit (samma mängd). Och det kanske är bra i ett första steg… men när tillvaron liksom tillslut bara består av utjämnade mackor…
…äh, jag kanske ska fortsätta jobba istället?