Ganska ofta hör man om hur bra vi är i Sverige på det ena eller det andra. Bland annat när det handlar om miljö och klimat. Ligger i framkant, förebilder, och så vidare.
Nästan lika ofta hör man om att vi inte alls är bra, eller i alla fall inte alls så bra som vi tror – ibland till och med att vi i själva verket är riktigt kassa.
Så vilket stämmer? Förmodligen båda delar – beroende på hur man räknar, beroende på vad man jämför med, beroende på vad man menar är väsentligt.
Och jag tror att det kanske är bra med båda berättelserna. För vi behöver kunna känna oss bra, även som ”nation”, känns att vi kan, att det vi gör gör skillnad, att vi ska fortsätta sträva. Och samtidigt behöver vi bli påminda om att vi inte kan sätta oss ner och luta oss tillbaka, för på vissa områden ligger vi efter eller är omsprungna och behöver skärpa oss och ta till oss av andras erfarenheter.