Det blir mycket kaffe för tillfället. För mycket egentligen.
Men det är någon sorts trygghet, i en tillvaro med osäkerhet och där jag fladdrar mellan olika saker – möten på skolan, skjutsande av älsklingen till sjukhuset, lösande av konkreta problem. En kopp kaffe blir ett sätt att återfå lugnet, att starta om efter senaste jobbiga sak, eller för att ladda om för att orka ta tag i nästa sak.
Och jag tänker att det är lite som jag fick lära mig i något sammanhang någon gång att man ska agera i krigssituation, om man till exempel blir fast i ett skyddsrum i flera dagar. Att det är extra viktigt att hålla fast vid de där banala vardagssakerna. Det sades den gången att det är viktigt som kvinna att sminka sig i skyddsrummet. Och det sades på ett sätt som då mest irriterade mig, för grundantagandet var att alla kvinnor sminkar sig, att det är en viktig och självklar rutin för alla kvinnor. Och det är det ju inte för mig.
För övrigt dricker älsklingen varken kaffe eller te för tillfället.