Det har varit plusgrader i några dagar nu. Snön har smält bort, utom i drivor och skottningshögar. Världen är insvept i dimma och allting utomhus dryper av fukt.
Jag vabbar. Ungen ifråga är inte väldigt sjuk, men han hade feber igår och ska alltså vara hemma idag.
Och jag passar på att börja plocka med grejer i orangeriet. Det gamla träsideboardet vi en gång i tiden hade i matrummet och som sedan valsat runt på en massa stället – senast under flera år ute på den renoverade glasverandan – har åkt ut i orangeriet och ska få agera planteringsbord. Nu har jag oljat in det med kallpressad rapsolja som blivit stående för länge och inte längre dög till matlagning. Jag flyttar spadar och sekatörer och snören och handskar och träpinnar och odlingstråg och annat till nya platser.
Fast det är rörigt i det vanliga uthuset som jag hämtar sakerna från. Rörigt på nivån att man inte alls kommer fram.
Och det är fuktigt och råkallt både utomhus och i uthusen. Föga trevligt att vara ute i.
Och fastän jag egentligen inte alls längtar efter våren mer konkret, inte ens känner odlingslängta, så längtar jag efter något vårlikare och mindre kallfuktigt, så att jag ska känna inspiration och inte frysa fast och få ont i kroppen för att jag försöker få ordning. Egentligen räcker det kanske med sol istället för fukt?