Efter besöket på Cardiffs sjukhus åt jag den första medicinen i tre dagar. Det hette ju att jag skulle äta den i max fyra dagar men sluta tidigare om jag slutade blöda. Och efter tre dagar var färgskiftningar i flytningarna så små att jag tyckte att jag nog skulle betrakta det som att jag inte blödde längre. Fast det kändes läskigt. Tänk om det var för tidigt. Tänk om jag började blöda igen – vad skulle jag göra då?
Fast jag började inte blöda igen.
Men jag har fortsatt med binda i alla fall. Det känns liksom tryggast så när man hela tiden är på resande fot. Inte förrän natten till lördag vågade jag skippa binda nattetid, och dagtid har jag fortsatt.