Vi har många krukor. En ytterst liten andel är ler-/terrakottakrukor, men de allra allra flesta är plastkrukor i olika storlekar. Dels stora krukor, sådana där som man betalar en riktigt rejäl slant per kruka men som funkar att odla tomater och liknande i. Dels oändliga mängder med mindre krukor – allt från några centimeter i diameter till kanske femton eller arton centimeter i diameter.
De senare krukorna har väldigt blandat ursprung. En del av dem är faktiskt köpta som krukor – en del sådana där ganska små fyrkantiga som funkar för mellanläget för tomater. Men de allra flesta av dessa krukor är sådana man får ”på köpet”. Sådana krukor som följer med när man köper eller får en växt.
Dessa krukor finns i alla möjliga former. Runda och förkantiga förstås. Men även i olika proportioner vad gäller höjd kontra diameter, olika ”sluttning”, olika karaktär på de översta centimetrarna, och så vidare.
Jag skiter egentligen i att de ser olika ut. Fr mig är krukorna mer av ett verktyg, och detta i extra hög grad när det gäller sådana krukor som liksom mestadels används som en övergångsfas. Det ska inte vara snyggt, det ska vara funktionellt.
Men funktionellt är precis vad det inte är, när man står där med alla dessa oändliga mängder av krukmodeller. För det krävs också oändligt med tid för att kunna sortera ihop dem på ett vettigt sätt. Tröstlöst arbete. Meningslöst arbete – för det känns liksom inte som att man åstadkommer något. Och samtidigt åtminstone till viss del nödvändigt arbete. För två krukor som vid en första blick kan verka i princip lika stora kan innebära att den ena sticker upp fem centimeter ur den andra – och byter man plats på dem så sticker det inte upp nåt alls.
Jag är ju inte den som generellt tycker att man behöver ha standardiseringar av allting. Men ja, det här är ett återkommande irritationsmoment. Varje år står jag och försöker bringa någon sorts ordning i detta kaos. Varje år ger jag upp efter ett tag.
Och jag har svårt att se poängen med att alla ska göra sina jävla plastkrukor olika.
Irriterande på en annan nivå är några av de där stora rejäla tomatkrukorna vi köpt. En av modellerna passar alldeles för bra i varandra. Gör man misstaget att placera dessa krukor i varandra – vilket ju är det självklara och logiska att göra, och förr eller senare händer det alltid igen, fastän man försöker låta bli – så sitter de sedan stenhårt fast. Plastkrukor som verkligen passar så bra i varandra att det är näst intill omöjligt att få isär dem.
Dålig design.