Monthly Archives: maj 2016

Det är så ofta… så ofta jag kommer på saker jag behöver fråga dig om. Små idiotdetaljer. Som vad den där prylen som trillat ner från elmätaren på bänken i farstun är för något. Eller var luftningsnyckeln till elementen ligger (fast det behovet har inte uppstått ännu). Eller om det är meningen att jag ska stänga av den lilla datan som agerar central för SVT play och netflix och sånt genom att bara trycka på powerknappen eller om jag borde göra på något annat sätt. Och tusen, tiotusen, andra saker.

För man har ju aldrig koll på allt. Speciellt inte om man är två vuxna människor som bor ihop. Då har inte båda koll på alla saker. Det är helt naturligt att det blir så. Och man kan ju alltid fråga om det behövs… nej just det, det kan man ju inte längre. Och det är verkligen skitkonstigt.

Till och från känner jag mig som att jag plötsligt köpt inte bara ett hus utan hela tillvaron som ett dödsbo. Som det där huset vi tittade på en gång i tiden, där båda i paret hade dött med kort tid emellan och ingen visste var nyckeln som gjorde att man kunde öppna dörren mellan de två delarna av huset fanns. Och där en hel yttervägg hade rasat ut, och ingen egentligen vill ta ansvar för något och ingen kunde svarat på något. Huset såldes nog billigt, och vi ville i alla fall inte ha det. Men lite så känns det.

Du dog, och allt det där som jag aldrig ens tänkt på att jag borde haft koll på, alla små idiotdetaljer, försvann med dig.

Gravsten ska man ha en.

”Det är ingen brådska”, sa begravningsbyrån.

Nä. Förmodligen inte. Fast det är det där med att komma till avslut, och att få gjort de där sakerna som ska göras. Och att skapa de där sakerna som behövs för ditt minne, eller hur man ska säga. Berätta om dig för omvärlden och eftervärlden. Tala om att du fanns, på bästa möjliga sätt. Och göra något fint till ditt minne. Som begravningen, som kändes som en överraskningsfest för dig, fast en gravsten är liksom mer på sikt.

Så jag har etablerat kontakt med ett stenhuggeri, och gjort en tafflig skiss och skrivit en halv roman (nåja) om alla detaljer jag funderat kring. För jag vet ganska väl vad jag vill ha. Återstår att se om jag lyckas förmedla det.

Ja, jag borde säkert själv läsa igenom mina blogginlägg från dina sista månader. Påminna mig om att du tynade bort. Påminna mig om hur illa det var. Påminna mig om att det inte fanns någon återvändo.

Fast det har jag inte mental ork till nu. Vill inte bli påmind fr mycket, vare sig om sjukdomen eller dig.

Det finns ju en hel värld därute, med saker jag egentligen vill göra, och som jag kan göra och får göra. Och som du för den delen skulle tycka att jag skulle fortsätta göra och absolut inte låta bli för att du inte är här. Men allting blockeras av den här jävla sorgen. Den ligger i vägen för all glädje och all vilja och all lust. Allt som blir kvar är ett tungt motstånd, som består av den där ledsenheten som ligger och tynger ner allt.

Jag vill vara jag. Vill vara den jag kan vara, ta tag i glädjeämnena och göra saker, ta vara på det faktum att jag faktiskt lever.

Jävla skitsorg. Jävla skit att jag ska sakna dig så förbannat i varje litet steg.

När någon har avlidit ska ni som ingår i dödsboet göra en bouppteckning. Det innebär att ni går igenom och gör en skriftlig sammanställning av den avlidnes och den efterlevande makans eller makens tillgångar och skulder.

Kan göras av privatperson

En bouppteckning kan göras privat. Då ska en av er efterlevande som bäst känner till dödsboets egendom utses till bouppgivare och lämna uppgifter om dödsboet.

Bouppgivaren ska också utse två utomstående förrättningsmän. Det är två personer som inte är familjemedlemmar och som inte på grund av lag eller testamente har rätt till att ärva av dödsboet. Förrättningsmännen intygar att allt har blivit riktigt antecknat och att tillgångarna har värderats efter bästa förstånd.

Om ni har bett någon utomstående förvalta dödsboet, exempelvis en boutredningsman eller en testamentsexekutor kan inte samma person agera som förrättningsman.

Om ni anlitar professionell hjälp med bouppteckningen, till exempel en begravningsbyrå eller jurist, får ni hjälp av dem och behöver inte Skatteverkets broschyr eller blanketter.

Bouppteckning ska skickas inom fyra månader

Bouppteckningen ska skickas in till Skatteverket inom fyra månader efter dödsfallet. Skatteverket skickar ett informationsbrev med en förteckning över vilka kontor som handlägger bouppteckningar till dig. Informationsbrevet har ett ärendenummer samt personuppgifter om den avlidna personen. Vi skickar brevet tidigast tre veckor efter dödsfallet.

Bouppteckningen är dödsboets legitimationshandling och visar vem som har rätt att företräda dödsboet. Registrerad bouppteckning behövs ofta för att banker ska tillåta uttag från den avlidna personens konto eller era gemensamma konton. En bouppteckning kan göras privat eller med hjälp av en begravningsbyrå eller jurist.

Och så vidare… Ovanstående är hämtat från skatteverket.se

Kontentan är: Bouppteckning är sånt som måste göras. Man kan göra det själv om man vill spara pengar, för det kostar en del.

Men det verkar krångligt. Det verkar vara stor risk att man gör fel.

Och döden genererar en oherrans massa administrativt arbete ändå, med blanketter från försäkringsbolag och annat. Redan mer än vad jag mäktar med, känns det stundtals som. Och jag är inte mitt mest fokuserade och strukturerade jag.

Jag tänker att det får vara värt pengarna att låta någon annan göra det. Lite som att anlita hantverkare när man ska göra vissa typer av saker, medan man klarar att göra annat själv.

Fast snåla ekonomiska Sanne-delen tänker att det är då förbannat slösaktigt i ett läge som detta.

I alla fall, imorgon ska jag träffa juristen som ska göra bouppteckningen. Så nu vill jag bara höra att det är rätt, för jag har nog med mina egna inre/interna ifrågasättanden.