En liten bit av samma citat som i förra inlägget igen:
En vuxen spenderar ungefär 75 minuter per dag på Facebook, men bara 17 minuter fokuserat på sina barn.
Ja. Det där kan mycket väl vara olika saker. Tiden vid facebook kan vara fokuserad tid, tid som man diskuterar med vänner om viktiga saker. Men det kan också vara klicka-slappna av-tid. Någon sorts ställtid. Tid som man annars hade satt sig och bläddrat i första bästa tidning framför ögonen. Eller något annat okvalitetstidsmäsigt.
Det finns ett så tröttsamt fokus på att allting vi gör, hela tiden, måste vara högkvalitetativ användning av tiden. Tiden måste hela tiden vara välanvänd. Vi måste göra kreativa, kloka saker som ger något på sikt. Vi är alldeles för dåliga på att lata oss – fastän vi egentligen behöver det för att må bra. Jag själv är ett jättebra exempel på att ställa stora krav på att använda tiden rätt hela tiden. Och då blir det inte lättare när de respitområden jag hittar hela tiden ska manglas av experter som talar om att jag minsann borde göra något kvalitativt och fokuserat.
Läs även Ögonblick och arbetssträckor.
2 kommentarer
Jag håller med dig. Dessutom kanske barnen, framför allt när de blir lite äldre, inte VILL ha ”kvalitetstid” med sina föräldrar. Min son har alltid varit sådan att har kunnat sitta en timme på sitt rum i godan ro och pysslat med sitt. Då kan ju inte jag som vuxen tvinga på honom min tid för att vi ska ha kvalitetstid ihop. Han kanske är jättenöjd med att få vara med mig 17 minuter om dagen…
Den här tråden och kommentarerna är sjuttonimig det intelligentaste jag läst om detta ämne någonsin. (Hm, det låter sarkastiskt, men det är helt ärligt menat).