Olika

När jag träffade läkare i slutet av förra veckan och bland annat diskuterade fortsatt sjukskrivning, så tyckte hon att jag var orättvis mot barnen: Jag skickar barnen till skolan men låter mig hem vara hemma och vara sjuk. Hon argumenterade för att jag borde göra samma med mig själv som med barnen och försöka återgå till en normal tillvaro, åtminstone lite grann.

Fast fullt så enkelt är det ju inte. Jag måste liksom bära hela familjen, inte bara mig själv, i det här. Den där stunden när båda barnen är på skolan är i praktiken den enda tiden jag har för mig själv, den enda tiden jag ”ansvarslöst” kan ta hand om mig själv. Och ja, det innebär ofta att jag sover.

Några hela dagar är det ju inte frågan om. Nästan varje dag hämtar jag hem den minste från skolan långt innan skoldagen är slut. För att det inte funkar längre. Och då kämpar han ändå, försöker klara av att vara där.

Ska jag räcka till för både mig och barnen så måste jag vara snäll mot mig.

Och efter att vi hade pratat en stund tror jag läkaren förstod. Förstod att jag behöver vara sjukskriven heltid ett tag till, och sedan gå upp till halvtid.

För ja, jag kommer igen. Men det tar lite tid.