När jag träffade läkare i slutet av förra veckan och bland annat diskuterade fortsatt sjukskrivning, så tyckte hon att jag var orättvis mot barnen: Jag skickar barnen till skolan men låter mig hem vara hemma och vara sjuk. Hon argumenterade för att jag borde göra samma med mig själv som med barnen och försöka återgå till en normal tillvaro, åtminstone lite grann.
Fast fullt så enkelt är det ju inte. Jag måste liksom bära hela familjen, inte bara mig själv, i det här. Den där stunden när båda barnen är på skolan är i praktiken den enda tiden jag har för mig själv, den enda tiden jag ”ansvarslöst” kan ta hand om mig själv. Och ja, det innebär ofta att jag sover.
Några hela dagar är det ju inte frågan om. Nästan varje dag hämtar jag hem den minste från skolan långt innan skoldagen är slut. För att det inte funkar längre. Och då kämpar han ändå, försöker klara av att vara där.
Ska jag räcka till för både mig och barnen så måste jag vara snäll mot mig.
Och efter att vi hade pratat en stund tror jag läkaren förstod. Förstod att jag behöver vara sjukskriven heltid ett tag till, och sedan gå upp till halvtid.
För ja, jag kommer igen. Men det tar lite tid.
2 kommentarer
Sånt där ska man inte skynda på för mycket, då är risken stor för bakslag. Framför allt om din yngste fortfarande måste hämtas tidigt ibland, hur blir det då om du måste springa från jobbet, och skaffa dig dåligt samvete för att du inte kan avsluta det du lovat på jobbet…Dessutom kanske barnen mår bra av lite rutin, i skolan är ju faktiskt allt som vanligt. För dig är aldrig något som vanligt, inte ens på jobbet eftersom jag kan tänka mig att kollegor osv måste hantera din sorg på något sätt…
Skönt att höra att läkaren kanske i alla fall delvis förstod…
Nästan alltid annars tycks det som om de flesta anser att det är viktigt för föräldrar med egentid, och just nu måste det väl vara extra viktigt med egentid för dig, just så att du kan finnas där för barnen när de kommer hem. Och i alla andra upptänkliga situationer anses det också viktigt att barnen har sina rutiner och sin trygghet med skola/förskola. Du har ju dessutom måsten i din tillvaro trots sjukskrivning, att ta hand om barnen och olika praktiska göromål, så det är ju inte bara barnen som har saker de måste göra., och likaväl som du kan behöva just det, att ha saker som ska göras (vad vet jag om detta, men folk tycks ju anse att man ska hålla sig sysselsatt) så kan ju barnen behöva det, och då är väl skolan lämpligast. Skönt att läkaren tycks ha fått ökad förståelse.