juni 2016 arkiv

Gud

När man har döden som en kuliss till allt man gör och sorgen ligger som en hinna över tillvaron, så blir det här med religion ett mer påtagligt moment i tillvaron än när vardagen flyter på i sakta lunk. En aspekt är ju den rent praktiska. Begravning i kyrkan, jordfästning på kyrkogården, gravsten och annat. …

Fortsätt läsa

Överlevnadsråd från dietisten

Försöker plocka lite. Hittar en plastkasse som hänger på en krok i vardagsrummet. Den innehåller två A4-papper. Förmodligen något ASIH haft med sig, eller något som älsklingen fått av dietist via cytostatikamottagningen. Det handlar i alla fall om hur man får i sig extra näring så effektivt som möjligt. Så där som behövdes i slutet …

Fortsätt läsa

Men dödsskivor då?

Många kända artister har gjort skilsmässoalbum. Alltså, de är kända artister ”från början”, och så kommer de till en fas i livet där de av en eller annan anledning skiljer sig från sin partner, och nästa skiva de gör kommer helt att handla om skilsmässan – brustna hjärtan, kullkastade planer, starka känslor, uppbrott… Det är …

Fortsätt läsa

Prestationsångest och folk

Och jag tänker på han som stod i affären för några veckor sedan och sa saker som att nu börjar det väl lätta, för nu har det gått ett tag och han är begravd och så, och då brukar det lätta. Och jag tänker att vad fan vet du om det och vem fan har …

Fortsätt läsa

Inte ens detta självklara klarar jag

Bland de saker du sa ifrån tydligt redan i början när du hade blivit sjuk och fått diagnosen var att jag inte fick sluta leva mitt liv för att du drabbats. (Och du fortsatte att säga det upprepade gånger i olika varianter.) Jag är osäker på om du uttalat sa huruvida det handlade om under …

Fortsätt läsa

En otillräcklighet bortom den som brukat vara

Ibland tänker jag att det hade varit bättre om vi aldrig hade träffats. Ibland tänker jag att de där som sa att jag aldrig borde skaffat barn nog hade rätt. Ibland tänker jag att jag nog faktiskt inte reder ut det här. Att jag inte klarar av att vara ens en dräglig mamma till två …

Fortsätt läsa

Till er som tvingas lyssna på min klagosång

Ja. Jag fortsätter älta. Fortsätter gnälla. Fortsätter min klagosång och mitt existensiella grubbel. Stundtals känner jag mig verkligen som en änka som sitter och skriker ut sin sorg i långa ylande tirader på torget. Och det tar liksom aldrig slut. Och jag förstår att ni inte orkar lyssna, inte orkar höra på, att ni snart …

Fortsätt läsa

Även om jag inte tror på det

Glador. Glador är ofantligt vackra när de glidflyger. Och det är svårt att ta blicken ifrån dem. Jag tänkte på det häromsistens, att om jag någon gång kör ihjäl mig, så kommer det att vara för att jag inte kunnat släppa en glada med blicken – och därmed inte haft koll på trafiken. Idag i …

Fortsätt läsa

Bakvänt

Jag vet ju att du är död. Jag var där. Jag var där under hela sjukdomsåret, jag såg dig tyna bort hela våren, jag var där de sista dagarna på sjukhuset, och jag hörde din sista rossling och såg dig när du slutat andas. Hur kan det då vara så jävla svårt att fatta? Hur …

Fortsätt läsa

Trösten och orden som inte finns

Det finns ingen axel för mig att luta mig mot, ingen famn att krypa upp i. Jag går igenom en av de tyngsta perioderna i mitt liv, och det finns ingen här som tröstar mig. Det är jag som måste vara den starka, måste hålla ihop, måste reda ut. Nu när jag behöver dig mer …

Fortsätt läsa