Skolavslutning. Glada människor, familjer, mammor och pappor, på skolgården. Barn som sjunger, rektor som håller tal.
Jag gömmer mig i smartphonen, i facebook och twitter. För jag orkar inte med människor, orkar inte med glädjen, orkar inte med att behöva ha kontakt med de andra föräldrarna. Jag är fysiskt på plats, men det får räcka så. Det är kämpigt nog ändå. Tårarna vill igenom, men jag vill inte släppa ut dem. Inte här, inte bland alla människor. Jag inser att ag förmodligen ändå är ”hon den där” – hon som blivit ensam, hon vars man dött, hon som blivit änka.
Jag är på plats för mina barns skull. Inget annat. Och som sällskap har jag det stora slukhålet som följer mig vid sidan vart jag än går.
Sedan: fika i klassrummet. Kramar från omtänksamma människor som beklagar sorgen. Det är trots allt hanterligt, så där i den lilla skalan.
Och sedan avsked. Alla människor som säger till mig ”Ha en bra sommar” och liknande. Trots att en del pratade med mig om sorgen för bara någon minut sedan. Som om sorgen är något som poppar upp under en kort stund just när de pratar om den men sedan är något de tror är borta sekunden efter. Som att resten av tiden ska vara ”som vanligt”, det vill säga utan sorg.
Men alltså, det finns ingen tid som är som vanligt. Det finns ingen tid utan sorg. Det finns stunder när det är värre och stunder när det är hanterligare. Men det finns där hela tiden. Hela tiden.
5 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Starkt av dig att du orkade gå dit!
Är det märkligt att man vill dra sig undan och inte vara ute bland folk, när folk verkligen inte vet hur de ska bete sig? Jag är väl absolut ingen expert på att bemöta folk i sorg, men inte säger man väl beklagar sorgen i ena andetaget för att sedan önskar trevlig sommar i nästa? Det känns inte som att det finns någon uppriktighet i att bara rabbla artighetsfraser utan att tänka på vad de betyder. Håller med föregående talare, klappa dig själv på axeln. Du gjorde en superinsats!
Författare
Jag tror inte folk tänker på vad de säger. Man säger ”Ha en bra sommar!” eller ”Ha en bra dag!” eller liknande utan att reflektera över om det ens är möjligt.
Nej, det är nog precis så. Standardfraserna liksom bara slinker ur folk utan att de tänker efter.
Håller med de andra, fantastiskt att du klarade av att vara med! Kram
Jag vet, de gör nog inte det och inte heller menar de något illa. Inte blir man något mindre ledsen över folks obetänksamhet för det. Sådana där vardagliga , inget illa menade standardfraser kan sitta väldigt illa när man ingen hud har. Kram