Det gör ont. Ont i hjärtat och själen av saknaden.
Eller gör det?
Allt oftare tänker jag att jag saknar ett ord här. Ett eller flera ord, som kan användas istället för ont och smärta och liknande.
För det gör ju inte fysiskt ont. Även om sorgen också har fysiska uttryck, så är det inget sådant jag menar när jag säger eller skriver att det gör ont. Det är inte ens något som liksom är en mental eller psykisk motsvarighet till ont eller smärta. Och skulle jag försöka föra in det på någon sorts mental motsvarighet till en sådan smärtskala som finns för fysisk smärta, så skulle det liksom knappt nå upp till de lägsta nivåerna.
Kanske möjligen något i stil med en molande smärta?
Men ändå är det ont jag säger att det gör. Det gör fruktansvärt ont. Var det nu är det onda sitter – det vet jag inte heller. Eller, intressant nog så sitter nog smärtan faktiskt ändå i hela kroppen, trots att jag inte tycker det är en fysisk smärta.
Snurrigt är det. Och kanske finns det ord, det är bara jag som inte kommer på dem?
One response to “Saknat ord”