juni 2016 arkiv

Måste jag vilja att du ska vara död?

Jag vill inte att du ska vara död. Så mitt huvud fastnar liksom i någon sorts förnekelse, där jag tränger undan den jobbiga och omöjliga tanken på att du är död. Och det gör det liksom väldigt svårt att komma vidare, för det blir som att hänga kvar i någon sorts limbo. På något vis …

Fortsätt läsa

Leva hälsosamt – eller överleva

Media omkring pumpar ut info om hur man bör leva för hälsans skull och för att leva längre. Själv tycker jag överlevnaden är jobbig nog i nuläget. Att se till att vi faktiskt får i oss mat varje dag, liksom. Här är det ingen hälsobringande träning, långa promenader eller yogapass. Och ja, visst borde vi …

Fortsätt läsa

Sorgen är inget gulligulligt diskuterande av minnen

Ibland verkar folk tro att döden och sorgen är nåt gulligulligt. Som det här med återkommande kommentarer om barnen. Folk som säger saker som att man ska prata med dem om fina minnen av pappa och liknande. Man får liksom känslan av att vi ska sitta i soffan med hötorgskonsttårar stillsamt rinnande ner för kinderna …

Fortsätt läsa

Tryggheten har ersatts av skylten ”Death was here”

Jag har placerat min trygghet i dig. I ditt leende, ditt skratt, ditt trams, dina resonemang, dina kramar, din röst, dina händer. I din närhet och din existens har jag bottnat min trygghet. I tanken på dig och din existens kan jag hämta kraft och tröst. Nu finns du inte. Och varje gång mitt huvud …

Fortsätt läsa

Byråkratignäll och jobb

Dagarna för tillfället ser, i teorin, ut så här: Simskola för sjuåringen kl 9-10 Tre timmars arbete på distans, att förlägga när det funkar för mig (fortfarande delvis sjukskriven) Det kan låta som nästan inget alls. I praktiken är det fruktansvärt mycket, väldigt krävande, på gränsen till vad jag orkar och ganska rejält stressande. Dessutom …

Fortsätt läsa

Saknad och sorg och smärta och fan fan fan

Hej älskling! Nej, jag är inte stolt över mig själv. För jag klarar det här mycket sämre än jag trodde. Och det blir liksom bara värre för var dag. Saknar dig mer för varje dag. Och det känns obegripligare och omöjligare för var dag som går att du är död, att du inte finns, att …

Fortsätt läsa

Så skör tillvaro

Nog för att jag alltid oroat mig för döden. Men den är påtagligare nu när du är död. Tydligare när du redan dött vad döden verkligen innebär, hur mycket den innebär. Tydligare hur sköra alla våra livstrådar är. Det känns som att risken att jag och barnen ska dö är större nu när döden redan …

Fortsätt läsa

Och så ett till Doctor Who-avsnitt

Ja, ett till som liksom hängde på de två senaste (Dark Water och Death in Heaven), ett till där sorgen och saknaden och smärtan efter Danny Pink är bärande – och fantastiskt bra skildrat. Längtan att hänga kvar i drömmar där han är levande, även om det kommer att döda en. Och även det den …

Fortsätt läsa

Var är du?

Jag går omkring här och försöker, försöker, försöker få lite gjort. Och hela tiden undrar jag var du är. Eftersom du ju inte är här, men det samtidigt känns så omöjligt att du skulle ha slutat finnas. Någonstans måste du vara. Någon som du kan inte ha upphört existera. Det går inte. Jag går omkring …

Fortsätt läsa

Saknar mitt bollplank :-(

MJAU!! Jag behöver dig här som bollplank! Här finns en massa saker som behöver göras, och jag kan inte prioritera eller välja ordning på saker. Och jag har ingen att bolla med. Det är jag som måste motivera barnen för att nånting alls ska hända. Och motivera mig själv. Och vara projektledare för allt annat …

Fortsätt läsa