För stora krav och inga alternativ

”Du ställer för stora krav på dig själv”, skulle han förmodligen säga.

Och det skulle han väl på sätt och vis ha rätt i.

Fast jag vet inte vad alternativet skulle vara. Det är JAG som måste ro iland det här. Det finns ingen annan. Det finns folk som snällt erbjuder hjälp, men de allra flesta av dem hjälper bara till om jag har kraft att be om hjälp och ork att tydligt specificera hjälpbehovet och initiera hjälptillfället.

Och de små krav jag ställer på mig själv – att försöka se till att tillvaron inte rasar samman, att se till att pappersarbete sköts och barn och katter får mat och lite till – är ju liksom samtidigt försök att hålla huvudet sysselsatt med något annat än det plågsammaste möjliga, att ta mig bort från det värsta åtminstone en liten stund. Eller inte bort från det, men i alla fall få en annan vinkel. Ett sätt att hålla mig borta från kanten och risken att rasa hela vägen ner till något jag aldrig skulle orka resa mig från.

Ja, jag måste genom det mörkaste djupaste hemskaste – eller hur det nu är flera av er har uttryckt det. Och jag vet inte hur mörkt och djupt det är. Innebär det att jag också måste falla fritt? Om jag ska falla fritt måste det finnas någon som lyfter upp mig sedan. Och det finns inte längre någon sådan. Så jag måste liksom klamra mig fast. Och därför ställer jag krav på mig själv. Kanske för stora. Men kanske ändå nödvändiga.

– För stora krav på mig själv? Ska du säga, som följde med döden och lämnade mig själv kvar här. Det är ditt jävla fel att jag måste ställa för stora krav på mig själv.

Och jag funderar över om en del av de som försöker ta sitt liv gör det nästan som en reningsritual. För att det är enda sättet att faktiskt ta sig ner i det allra djupaste av mörker och enda sättet att sedan komma ut på andra sidan och komma tillbaka och tycka att livet trots allt är ett trevligt alternativ.

Och min kropp gör ont. Armar och ben och nacke gör ont av att jag spänner mig fysiskt för att hantera den mentala smärtan. Jag skulle behöva någon som masserade mig varje dag, för att ta hand om det fysiska resultatet av det här mörkret.