Det kom en bok med posten. Från England. Från en av älsklingens vänner som vi besökte i februari i år.
Michael Rosen’s Sad Book. Med bilder av Quentin Blake.
Den första bilden i boken visar en Michael med stort leende. Och texten:
This is me being sad.
Maybe you think I’m being happy in this picture.
Really I’m being sad but pretending I’m being happy.
I’m doing that because I think people won’t like me if I look sad.
På nästa uppslag får vi veta att
Sometimes sad is very big.
It’s everywhere. All over me.
Då ser han annorlunda ut.
Författaren är som allra mest ledsen när han tänker på sin son Eddie. För sonen Eddie dog. Fastän Michael älskade honom jättejättemycket så dog han i alla fall.
Det här är en bok om sorg och död och ledsenhet. Om hur det känns och om hur man kan reagera. Rakt på, inga krusiduller och omskrivningar. Den går rakt in i hjärtat.
Officiellt är det en barnbok. Michael Rosen är barnboksförfattare och det är en bilderbok. Men det här är en bok som passar alla åldrar. Och den passar mig alldeles utmärkt.
Tyvärr verkar inte boken finnas i svensk översättning. Det är inget problem för mig. Och jag kan översätta för min sjuåring. Men jag tycker den här boken borde få finnas i svensk översättning också. För det här är en bok som behövs.