Ångestcirkel

Ont i magen. Samma gamla orosrelaterade ont som förra sommaren. En liten del i det är att magen inte ”sköter sig” (och jag stoppar i mig movicol för att hantera det), men jag vet inte om det är oron som ger förstoppningstendenserna eller förstoppningstendenserna som ger det onda som ger oron, eller om allting går åt alla håll.

Och det onda i musklerna som fortplantade sig till hela kroppen och en påtaglig sjukdomskänsla sitter nu huvudsakligen i typ lymfkörtlarna vid halsen.

Ont i magen. Sjukdomskänsla och lymfkörtelont. Ångest-Sanne noterar att det mycket väl skulle kunna betyda cancer.

Men jag har inte ork att oroa mig. Eller i alla fall inte ork att hantera oron på ett konkret och handfast sätt. Sorgen och överlevnaden i stunden tar all kraft. Oron för att småkrämpor skulle vara något allvarligare får ligga kvar som ett allmänt småbrus och spä på den allmänna skitkänslan.

Fast det hade varit bra att ha älsklingen här som kunde säga att jag inte ska oroa mig, som kunde hjälpa till att stötta de rimliga förklaringarna och säga att det ordnar sig. Å andra sidan vet jag ju numera att det inte gör det. Ordnar sig, alltså. För cancer är inte bara ett ångestspöke i en ångestmänniskas huvud. Cancer slår till där man allra minst väntar sig det.