Det är så märkligt…
I de allra flesta sammanhang så lär vi oss att om saker inte blir riktigt som vi skulle önska, så kan vi göra bättre nästa gång. Bättra på. Göra om. Trial and error som en bra väg att lära. Alla är värda en andra chans. Och vi ska inte hänga upp oss på tid.
Nästan som att tiden kvittar. Nästan som att vi kan gå in och ändra saker i efterhand, som att ordning och insats och resultat och en massa sånt egentligen kvittade.
Men så har den där märkliga fixpunkten DÖDEN.
Och när den fixpunkten passerats så går det liksom inte att gå in och ändra i passerad tid som var före den punkten. I alla fall inte för just den som är död.
Döden avgränsar vad som är möjligt att ändra på ett oerhört drastiskt sätt.
Och det är märkligt svårt att ta till sig och acceptera.
One response to “Den märkliga fixpunkten döden”