Förra månaden kom det plötsligt pappersavi för bolånen från banken. Adresserade till han som är död. Tidigare har bolånesakerna (ränta och amortering som ska betalas) bara aviserats via internetbanken. Men nu tyckte visst bankens automatiska system att det behövde skickas papper till den där döingen, till en kostnad av 45 kr per avi (gånger två – två olika lån). Jag ringde och meddelade att detta var synnerligen dumt och onödigt, och de lovade fixa. Jag har sett att de där avikostnaderna betalats tillbaka.
Men idag kom likadana avier igen för den här månaden, återigen till döingen och återigen till en kostnad av 2×45 kr.
För ett tag sedan meddelade jag Eon, som är nätägare för elnätet, att han den där som stått på elavtalet inte finns längre men att vi andra finns kvar och att avtalet självklart ska flyttas över på mig. Sedan fick jag utskick där de välkomnade mig till min nya bostad.
Och i brytpunkten av detta så får jag dubbla elräkningar, både från nätägaren Eon och från dem vi köper själva elen av: en elräkning fram tills döingen avregistrerades, och en från att jag ”tagit över”. Ju fler räkningar desto roligare att sitta och knappa i internetbanken?
Och det kommer pengar från olika håll, pengar från olika sorters försäkringar och annat. En hel del saker kommer som sådana där jävla utbetalningslappar som man måste in på banken och lösa in. Och även om man anmäler att jamen nästa gång det kommer nåt från samma instans så ska det in på Det Här Kontot, så funkar det ändå inte, utan sedan kommer det nya inbetalningslappar och man måste ränna till banken igen.
Jag har aldrig varit så många gånger på banken som de här senaste månaderna. Herregud vilket bankrännande, om det ena och det andra och det tredje…
Och så kommer det mejl till döingens mejlkonto, om att det kommit något DHL-paket till honom. Och ja, jag har förstås både hans och mitt ID. Men hans lär väl vara spärrat vid det här laget? Så kommer jag att kunna hämta ut vaddetnuär? Det lär ju vara något kickstartat rollspel eller nåt sånt igen…
Ja, och så där fortsätter det.
Och ja, folk är snälla och hjälpsamma för det mesta när man ringer och behöver lösa något trassel. Men det tar sådan energi med varje sådan där sak som ska ringas eller åkas eller fixas. Och bidrar till en konstant känsla av dåligt samvete.
Jag borde bringa ordning i tidsskriftssamlaren med alla papper. Jag borde avregistrera älsklingen från en massa mejlutskick. Jag borde… men jag hinner inte, orkar inte…
One response to “Allt detta småtrassel”