Jag vet inte om det ska ses som ett friskhets- eller normaliseringstecken. Men idag har jag känt mig stressad på helt normalt semester-Sanne-sätt: Alla saker jag inte gjort. Ogräs som behöver rensas. Saker som behöver skördas. Fönster som behöver skrapas. Bank som behöver besökas. Beslut som behöver fattas. Mat som behöver lagas. Semester som behöver njutas. Allt som ska hinnas och allt som ska prioriteras. Precis som jag brukar känna så här års.
Fast med den skillnaden att du inte finns här. Du kan inte hjälpa mig att prioritera, och du kan inte säga åt mig att jag ska skärpa mig.