Det finns alltid de som har det värre. Så är det ju. Men det hindrar faktiskt inte att man kan få beklaga sig över sin situation eller önska att saker vore annorlunda eller försöka förändra saker om det är möjligt.
Min älskade man har dött. Det är för jävligt. Men det betyder inte att du inte får beklaga dig över allvarlig sjukdom – eller för den delen en eländig kräksjuka.
Det finns människor som förlorat halva sin familj i kriget eller i flykten undan kriget. Det är verkligen fruktansvärt. Men det betyder inte i sin tur att jag inte får tycka att min sorg är besvärlig.
Det finns de som förlorat sina fullgångna barn strax innan barnen skulle födas. Det är verkligen jättehemskt. Men det betyder inte att de som fött levande barn inte har rätt att tycka att förlossningen var hemsk – oavsett om det berodde på komplikationer eller på personalbrist.
Kvinnor i andra länder har det i många fall mycket sämre än vi kvinnor i Sverige. Men det är inget skäl för oss i Sverige att låta bli att klaga över de orättvisor och problem som finns här. Tvärtom.
Och ja, det dör många människor i terroristdåd och andra hemskheter i Afganistan och Syrien och Turkiet. Men jag är trött på att känna mig som en dålig människa för att jag bryr mig om vad som händer i Paris eller i München i vårt grannland Tyskland.
One response to “Ibland är det så tröttsamt”