Din grav består för den som besöker kyrkogården av en gruskulle. Fram och tillbaka över gruskullen springer myror. I kanten av gruskullen gör en humla något – gräver, kanske? På andra sidan kullen, precis nedanför den i gräset, växer en åkervinda som skickar sina blad och stjälkar att krypa uppför kullen.
Ja. De får gärna vara där, myrorna, humlan och åkervindan. Bar grus är en bristvara, och om din gruskulle kan vara till glädje för någon så är det ju bara bra.
Jag tar bort vasen med vissna rosor, rosor som dina föräldrar ställde dit för tio dagar sedan, och ställer istället en kruka med rödaktig blommande taklök i gropen där vasen stått. Taklökar. Som du älskade. Och som är tåliga, och vars blommor kan vara till glädje för humlan.
Egentligen vill jag ställa dit en stor (nåja) låg gjutjärnskruka med fler blommande fetbladsväxter. Men jag hittade ingen sådan kruka i affärerna i närheten. Och egentligen vet jag inte ens om jag får ställa dit något sådant. Jag vet inte vilka regler som gäller för vad man får göra på gravplatsen. Det hör väl till sånt där jag på något magiskt vis antas veta utan att någon berättar. Och ja, jag borde väl fråga någon. Kolla upp. Men det är så mycket man ska ta reda på och kolla upp. Och jag orkar inte riktigt allt.
Det är märkligt, för övrigt, att det där med att fundera över hur jag ska fixa fint till dig på något vis är det som ger bäst lindring. Ordna fin begravning, fin minnesstund, fin dödsannons, fin gravsten och gravplats. Ja, den sortens saker. Inte fortsätta göra fint här hemma, för det ger bara själsplåga, eftersom du aldrig får vara med om det. Det får du ju inte med graven heller. Men min själ klarar liksom av att jag gör fint vid din slutpunkt.
Nej, det är inte den jag vill vara. Det känns löjligt och fånigt. Men som sagt var, det ger någon sorts lindring. Det är lindringen jag är ute efter på nåt vis.
Och jag vill veta vad jag får lov att sätta bredvid gravstenen när den är på plats. För jag vill ha en ros på ena sidan och en planta sparris på andra sidan. Och sjuåringen vill ställa dit en kruka med penséer på våren. Och vågar man kanske trycka ner några krokuslökar? Ja, jag borde fråga. Jag borde det.
Och jag strosar på plantskolan och tittar på rosor. Just för din gravs skull. Egentligen bör det vara en ”gammaldags ros”, en Rose de Recht eller en apotekarros eller en Skedaros. Men de blir alla så stora, och jag vet inte om det funkar eller om man får.
Och så får jag syn på en ny ros, en modern ros, med namnet ”I need you TM”. Och det är så fel med en modern ros, en ros med TM i namnet till och med. Men den blir inte så stor och den har fin färg och den skulle vara snygg mot den svarta gravstenen.
