Så här ”efter döden” får man vissa märkliga effekter. För ”det värsta” har redan hänt. (Ja, jag vet att det finns värre saker än en snäll och stillsam cancerdöd.) På något vis ger det en mer avslappnad inställning, en något mindre tendens till katastroftankar.
Och i andra fall precis tvärtom.
Och det bir lättare att tillåta sig att bli lat. För det är liksom mer skitsamma.
1 kommentar
Om det inte vore för allt annat som försiggår, så låter det som en ganska så skön känsla.