Det slog mig häromdagen, det där med flosklernas dubbelhet. Eller dubbelhet, förresten. Floskler är floskler, det är inget påtagligt dubbelt i det. Men om floskler funkar (för mig) beror uppenbarligen väldigt mycket på hur de sägs.
För alltså, du var ju en mästare på att slänga dig med floskler. Standardiserade meningar, som gick att slänga fram i vått och torrt. Och de slängdes liksom alltid fram med en blandning av allvar och trams. Du menade det du sa, och flinade samtidigt själv inombords och inför hela världen över idiotin och floskligheten i det du sa. Aldrig helt oseriös, aldrig helt seriös, eller hur det nu var.
Som rubriken här. ”Allt blir bättre i framtiden.” Det var ett sånt där uttryck du slängde dig med. Som en avslutning på samtal med ungefär vem som helst om något som man planerat och skulle genomföra. Träffas för att planera en föreläsning, folk som skulle komma hit och gjuta ett golv, eller något annat. Och det betydde förstås inte alls att du trodde att allt skulle bli bättre i framtiden, och det var det väl ingen som hörde dig som trodde att du menade heller. Det betydde mer åt ”Ja, men nu har vi en plan för att vi ska kunna göra saker bättre på området ifråga, så nu kan vi släppa det här”.
Floskler kan liksom vara helt okej. Om man är medveten om att de är floskler och använder dem därefter. Problemet är när man verkligen säger dem som att man tror att man framför kloka sanningar.
One response to “Allt blir bättre i framtiden”