Ifjol i början av maj, när jag satt på ett kommunalt möte, så sa den som talade något om att medelåldern hos kommunens invånare blir allt högre – och jag kommenterade till min granne att det ju var bättre än alternativet.
Ifjol i typ april när jag kom körandes på raksträckan ute på stora vägen så funderade jag över det där med att jag snart skulle fylla fyrtio och att det innebar att halva livet hade gått och det kändes lite dystert.
Fortfarande känner jag ibland att tänk om jag inte hade tänkt och sagt de där sakerna, då hade kanske inte cancern och döden kommit och satt klorna i dig.
Och jag VET att det inte är så det funkar. Självklart vet jag det.