Det är den 27 september. Över nejden ligger sjok av morgondimma, och solen är ett glödande klot.
Kom änglar, kom älvor, det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt
Men även om temperaturerna börjar dra sig mot något svalare, så är det fortfarande varmt för årstiden. Definitivt inte kallt.
På åkern en bit bort står en sådan där jättestor vattenspridare och bevattnar. Den 27 september. För det är torrt: det var länge sedan det kom något vettigt regn. Och växtsäsongen är inte i närheten av slut.
… går åt helvete med allt…