I tisdags ringde jag en murarfirma och frågade om det kanske möjligen eventuellt kunde vara så att de kunde ta sig an det här jobbet med att mura nederdelen av verandan.
På onsdagen var han här och tittade och konstaterade att jadå, det här kan de göra.
”Men de där stöttorna som går mellan taket och grunden, de måste ju bort, hur gör vi med det?” frågade han.
”Det ber jag min pappa eller nån om hjälp med att lösa”, sa jag.
”Bra. Vi kan nog komma på måndag, om det funkar”, sa muraren.
Men mina föräldrar är i Göteborg i helgen.
Det här är alltså läget:
Verandataket är uppallat
- dels med stolpar i hörnen, som liksom sitter i spjärn mot marken utanför
- dels med stolpar mot grunden
Stolparna mot grunden kan förstås inte stå där när det ska muras, de är i vägen. Alltså måste jag flytta på dem innan måndag.
Pappa tror inte egentligen att jag behöver ersätta dem utan att det i nuläget ska räcka med stolparna i hörnen under tiden det muras och det nymurade bränner. Om jag förstår honom rätt satt de inte ens där under tiden som det gjöts ovanpå grundstenarna-
Min nervösa mage tvekar. Klarar det sig verkligen?
Å andra sidan hör det här på alla sätt till sånt jag känner att jag klarar förbannat dåligt själv. Jag skulle vilja fixa nya stabiliseringspunkter. Eller snarast göra likartat på de där stödpunkterna som måste bort: palla upp utanför grunden och sätta stolparna i spjärn där också.
Men jag är livrädd för varje steg i den processen. Det är sånt som kan bli så FEL (TM).
Och jag prokrastinerar av helvete. Med en konstant oro i magen. Hur ska jag göra?