Ångesttriggande, standardmodell 1B?

Det svajar. Det svajar betänkligt.

För sånt där som med ugnen, det är precis sånt som triggar min ångest.

  • Jag VET inte om den blev skadad eller inte. Jag kommer inte att få veta på ett tag.
  • Det finns massor med utrymme för att älta om hur det hade kunnat förebyggas, om jag hade kunnat göra något annorlunda så att det inte hade hänt, eller om jag borde ha sagt annorlunda efteråt. Ett ögonblicks verk med allt utrymme i världen för att fundera på om inte om varit.
  • Det riskerar att bli massor med klydd och trassel om den blev skadad. Massor med mentalt arbete, massor med krav på mig att stångas med olika instanser, typ.

Som sagt var, det där är typiskt sådant där som min ångest går igång på.

Och ”underlaget” i övrigt är också ganska ”gynnsamt”: En lågfrekvent jobbstress, som inte handlar om tidsbrist men om känslan av att allting står och stampar, att inget blir gjort, att det hela tiden bara återstår frågetecken och oklarheter som hindrar mig från att bli klar med något allt. Och så hopar det sig med fler och fler saker som jag inte känner att jag greppar, inte har kontroll på, inte har kompetens till men ändå är den som måste reda ut…

Gungflystillvaro, och så en sådan där ångestutlösare ovanpå det. Följer receptet ganska väl, faktiskt. Och så höst ovanpå det.

Det svajar. Det svajar betänkligt.

1 kommentar

    • Timjan MP12 oktober, 2016 kl. 12:23
    • Svara

    Anekdotiskt om paketleveranser och ångest för att det blir fel och trasigt:

    Köpte ny skrivare till hemmakontoret för ett tag sedan. Impulsköp för att den var billig och hade en massa spännande funktioner. Levererades duktigt och varsamt av någon en aning stressad speditör som är lokal underleverantör till en av de större aktörerna. Jag packade upp den fina maskinen dagen efter, och tryckte igång installationsproceduren, i full förvissning om att allt var som det skulle vara. Och maskinen skriker på hjälp innan den ens lyckas köra skrivarhuvudet på plats för en första test. En hel dag senare ger jag upp, mailar säljföretaget, rapporterar problemet och får som svar att jag måste lyfta telefonen och prata med skrivarföretagets skandinaviska support i Norge. Där vill de ha ännu en rapport om vad som är fel, men i korthet leder egen felsökning, telefonassistans felsökning och beslut av support plus kundtjänst till att skrivaren skall bytas ut mot en ny. Speditör hämtar lådan med den gamla ena veckan och skall leverera låda med en ny en annan vecka.

    Nya skrivaren anländer. Stressad chaufför stannar ute vid vägen och börjar lasta ur, krånglar fram en pirra och kastar ner lådan på den. Drar iväg upp för gångvägen till huset, och välter i första kurvan, så skrivarkartongen faller av pirran, studsar och börjar rulla ner för backen. Jag håller upp dörren men låtsas som att jag inte sett något, men säger väl något om att detta var andra försöket att få en fungerande skrivare, tack och hej, kör försiktigt!

    Utan att vänta mig någonting alls av det nya exemplaret, efter eländet med det första, trycker jag på startknappen. Skärmen svarar som den skall, och installationen bara flyter på, helt enligt manualen…

    Slutsats: notera det som händer, föreställ dig att saker inte fungerar efter manualen, beklaga att världen och människorna omkring också lever med olika grad av stress och ångest och inte alls fungerar optimalt eller gör sitt bästa, och räkna med att bli överraskad med att det som vekar jobbigt ändå löser sig då och då.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.