Vissa dagar och stunder är saknaden större.
Som när jag betalade träkningar igårkväll. Varenda räkning, och varenda detalj i upplägg och konton i internetbanken, har någon tanke och koppling till dig.
Och när någon är död, när något är slut, då finns det liksom en ram runt den perioden. Att något tagit slut innebär liksom att man kan se början igen. Innan var liksom allting bara ett flöde som fortsatte. Men sedan du dött har det tjugosjuåriga du funnits i mycket större utsträckning än du gjort sedan typ då. Och idag är en dag när det gör extra ont att minnas den där tjugosjuåringen och undra vad vi gjort med livet.
1 kommentar
Jag känner igen det där. När all tid är förfluten tid blir de olika delarna liksom jämbördiga på ett annat sätt.
Skickar en kram.